Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
»Ja, ja», erkände Grönqvist. Men det var
nästan en suck i det, och han mötte icke Dunderbergs
blick.
»Älltså talar patron Grönqvist vid borgmästarn?»
»Ja».
En vecka därefter fick Gellertz den första
stämningen och efter ytterligare fjorton dagar den andra.
Den första rörde ett slagsmål vid en dansbana.
En av tidningens korrespondenter hade berättat huru
en namngiven person ställt till bråk och blivit
anhållen av fjärdingsmannen.
Vid rättegången visade Gellertz, att notisen och
det densamma åtföljande brevet vore ett falsarium.
En okänd person hade skrivit notisen i den ordinarie
platskorrespondentens namn. Den omskrivna
dansbanan existerade icke och slagsmålet var uppdiktat.
Först sedan tidningen utkommit hade detta upptäckts
genom meddelande från den ordinarie
korrespondenten. Den falska notisen dementerades genast och
tidningen bad oförbehållsamt den utpekade om
ursäkt. Inför rätten styrkte Gellertz med den falska
notisen och det densamma åtföljande brevet, att han
utsatts för en gemen intrig. Vidare styrkte han med
utdrag ur vederbörande dombok, att den utpekade
tvänne gånger förut varit bötfälld för fylleri,
förargelseväckande beteende och våld mot person.
Den tillsatta juryn bestod av en auditör, kallad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
