Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
hade utsänts, och det såg ut som om Zetterling och
Larsson ej skulle få några nya arbetare.
Men så en dag kom Zetterling hem med sex
man.
Det väckte naturligtvis uppseende i de
strejkandes läger, och rådplägning hölls. Beslut fattades,
att varje arbetare, som träffade någon strejkbrytare,
skulle föreställa honom, huru dåligt han handlade
samt råda honom att hemresa. Fackföreningen
skulle betala resekostnaden.
Man passade på, då de lämnade verkstaden på
aftonen. Resultatet blev utmärkt. Tvänne beslöto
sig genast för att resa påföljande dag, vilket de
också gjorde.
Zetterling gick till borgmästaren. Denne svor
en vers över Brorsson och beordrade därefter
stads-fiskalen att hålla ögonen på Zetterlings verkstad, i
vars omedelbara grannskap också tvänne
konstaplar — de råaste i kåren — posterades.
På aftonen kommo de strejkande och deras
vänner, men då de skulle skynda fram för att tala
vid strejkbrytarne, funno de dessa omgivna av
poliskonstaplar.
»Vad vilja ni?» röt en konstapel.
»Vi önska tala vid de där strejkbrytarne»,
svarade målare Linder, som man tagit med för att lägga
sordin på Brorsson, ifall det skulle behövas.
»Jag skall ge er för tala!» skrek konstapeln,
blandande sitt tal med många svordomar, och fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
