Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
De hade besökt fyra ställen. Hv olfren där var
en ungkarl och tre hade familjer, varav en sex barn.
»Det var märkvärdigt, att inte den ettrige
Brorsson skenat över skaklarne och blivit haffad», tyckte
Gevert.
»Han hör till den utmärkta art, som blir
lugnare ju större faran är — till Iältherrarnes cert»,
svarade Mia.
Då fick Gevert plötsligt se Gellertz. Mia
vinkade och han skyndade till dem. Mia tog ordet ur
munnen på Gevert och omtalade, vad färden gällde.
Gellertz slog följe med dem.
Det femte olfret var en gammal mors enda son
och enda stöd.
Men hon grät icke och hon var icke förtvivlad.
»Min pojke vet vad han gör, och jag vet, att
han inte gör något orätt, sedan han kom in i
fackföreningen, för sedan det skedde, har mitt liv varit
en enda glädjedag. Förut hände det rätt olta, att
han kom hem full och utan veckolön, men sedan han
skrev in sig i fackföreningen, har det aldrig hänt.
’Okunniga människor veta inte, vad socialism är’,
säger han, ’men vi skola vara värdiga vittnen till,
att den gör oss bättre, för elter vårt uppträdande
dömer man socialismen. Den som har ett stort
mål att leva och arbeta för, han behöver inte den
där soppan, varmed överklassen vill komma oss att
glömma, att vi ha själar’. Och när de togo honom,
så voro hans sista ord: ’Var inte ledsen, mor,
och hälsa kamraterna, att jag intet gjort, som fläc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
