Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
XXVIII.
DÄ MIÄ OCH GELLERTZ ÅTERVÄNDE FRÄN
stationen, följde Mia med till tidningen.
»Det är något, som jag tänkt på oavbrutet
sedan du IÖreslog lustresan till Kallmora, och som
jag ville tala med dig om», sade hon.
»Du vet huru gärna jag alltid hör dig», svarade
Gellertz i det han något förundrad lade märke till
hennes ansiktsuttryck, som bar spår av en
sinnesrörelse, vars orsak han ej kunde räkna ut. Det var
på en gång blyghet och käckhet, på en gång
tillförsikt och räddhåga.
»Gode Gud, vad du är vacker, älskade!»
utbrast han i det han kysste henne. »Nå?»
»Jo» — hon hade fattat båda hans händer —
»jag ville be dig att du ombesörjde, att lustresan till
Kallmora inte kommer till stånd förr än om tre
veckor».
»Varför det då?» frågade han leende.
»Därför att jag ville be dig att just då få bli
din hustru».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
