Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
ricn, samhället och människorna. Vi kunna bedöma
även kapitalets ägare och känna medömkan med
dem under det arbetarne oltast drivas av ett
klasshat, vari avunden — som är något helt annat än det
sunda behovet — spelar en allt Jör betydande roll
____ Därmed har jag velat stärka, vad som sagts
om nödvändigheten av att vi träda i förbindelse med
arbetarne».
»Som ni veta, är jag en landets son», sade
Gel-lertz, »och allt hos mig längtar mot skogen eller
vidderna. Jag tycker, att socialismen ej vore värd
mödan, om målet ej vore större än att bara byta om
ägare i industrisamhället. Mänskligheten måste
befrias från denna vansinniga produktion av sådant,
som ej höjer lyckan. Jag hoppas, att
industrialismen, liksom politiken, blott är något som vi måste
gå genom för att lära oss att längta från stenöknar
och grottekvarnar till natur och frihet. Endast där
kunna ’starka, rena viljor i sköna kroppar bo’».
»Vi ha redan kommit överens om att bygga oss
en stuga uppe i Brattbärget», insköt Mia.
»Min uppgift har varit att bidraga till att fostra
arbetarne till bra människor», sade Gellertz. »Jag
gjorde det instinktivt innan jag kände socialismen.
Nu gör jag det av övertygelse, ty nu vet jag, att
endast goda och fina människor kunna bygga ett gott
samhälle. Vad skulle vi i ett idealsamhälle med
sådana grova människor, som se sitt högsta goda i
tarvliga, materiella njutningar, såsom alkohol, tobak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
