Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
Låt upp var trogen herdes mun,
att han ditt bud må följa
och oförskräckt i denna stund
ej någon sanning dölja.
Så trädde Nylander upp på predikstolen. 1
verkligheten ej mer än av medellängd tycktes han
växa för varje steg han tog upp på
predikstolstrappan, och den eljes något böjda gestalten liksom
rätade på sig. Det låg något av profetisk kraft över
det magra, lätt skrynkliga, markerade, av ett väldigt
helskägg kantade ansiktet.
Genom pincenezen blickade ett par blågrå ögon,
som tycktes läsa i varje åhörares innersta.
Det var så tyst, att man kunnat höra en
fjäder falla.
Den magra handen darrade medan han
bläddrade i konceptet, och så började han stilla och lite
lågmält. Men stämmans kraft växte snart.
Texten för dagen handlade om den otrogne
gårdsfogden. Redan under det episteln och
evangeliet upplästes, föllo orden skarpa som svärdshugg,
då det talades om tjänaren, som icke gjorde sin
herres vilja och de straffdomar, som därpå skulle
följa.
Men allt hårdare och hårdare föllo de under
utläggningen av evangeliet, en utläggning, vartill ingen
av dessa kyrkobesökare hört maken.
Det finnes endast en herre, herren Gud. Inför ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
