Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
de på tusen olika sätt hur farbror Strömmer sökte
hjälpa mig bära förlusten, och allt sedan dess har
jag kunnat gå i döden för honom–– Nå, nu
kommer jag till det jag ville säga: allt sedan far gick
från gården har jag aldrig känt mig hemma
någonstans. Jag har varit lössliten från mitt ursprung––»
»Nu förstår jag vad jag dunkelt anade, när jag
hörde dig första gången i arbetareinstitutet».
»I och med det, att vi nu bygga ett eget hem
och det ute på landet — inte vid en stadsgata —
får jag åter ett centrum för min tillvaro, en fast
punkt i detta universum, där allt dansar runt. Jag
blir åter en av de mina; jag smider ihop den slitna
kedjan med mitt folk. Det, som är djupast i mig,
får åter växt. Det går så mycket lättare emedan
jag aldrig släppt förbindelsen med stamfränderna.
Bland dem känner jag mig som en kamrat, den där
varit ute i världen och efter den långa vandringen
kommer tillbaka till dem och berättar om vad han
sett och hört och vad de kunna lära därav, berättar
det på ett språk som de förstå».
»Jag ser huru de hysa förtroende till dig».
»Märker du då inte, hur de tycka om dig?»
»Det är för din skull», invände Mia.
»Nej, för din egen. Vet du vad Edvards
tor-pare sa’ om dig härom dagen? ’Helylle ä’ helylle’,
sa’ han».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
