Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
på nedre botten och på övre ’nattstugan’ —
gästrummet — och ’kammarn’, där far hade sina
mobilier — det var byggnadssättet i den byn.
Bakom låg trädgården, vanligtvis illa skött, tyvärr, och
på sidan ladugårdssträckan. Med alla sina
brist-fälligheter var dock detta någonting. Det var
mycket, vari bonden låg efter, det är sant, men han
hade i sin hand hävstången till ett bättre: han var
oberoende. Han födde och klädde sig på gården
och sålde säd till utlagorna. Det var allt vad han
behövde. Han var inte beroende av penningen, ty
han brydde sig föga om den utsträckta
arbetsfördelningen. Han hade små behov och han fyllde dem
förnämligast genom självhjälp. Slottets föredöme
var ett annat, och det har, sorgligt nog, blivit följt».
Mia lade märke till, huru väl Lars Erik Persson
i dessa stycken stämde överens med Jan Erik
Jansson.
»De stora sädesfälten fägna inte mitt öga
hälften så mycket som de små tegarne — det granna
slottet står för mig som en drake, som slukat de små
stugorna. Tänk blott på statbyggningarna ett
stycke nedanför slottet. Inga gardiner i fönstren och
bara en flack sandplan kring husen. Där bor ett
släkte, som intet annat intresse har än att dagen
skall ta slut. Och så släpa de och släpa, tills de
äro utslitna, för att lämna hustru och barn i
fattigvårdens föga moderliga sköte. Det är det nya
sättet, de rikes! Och så säger man att träldomen är
upphävd hos oss! I byns dagar var tjänaren en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
