Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
xxxviii.
Gellertz höll pä ätt byggä sitt hem.
Han var där ute så ofta han kunde. Under
hösten knogade han som värste arbetskarl, iförd
älghudshandskar, med järnspett, hacka eller spade ute
på tomten. På vintern arbetade han inne i villan.
Nu på våren hade han börjat ute på tomten igen.
Mia kom då ofta ut till honom. Ibland hade hon
med sig kaffe, ibland mat, som de förtärde i det fria
eller inne i bygget. Då drucko de alltid det blivande
hemmets skål i den nyupptagna brunnens vatten —
med slagrutans hjälp hade de funnit en kraftig åder
av kristallklart vatten på aderton fots djup.
Gellertz brukade då alltid hålla ett litet tal,
stundom allvarligt. En dag löd detta tal:
»Varje människas mest oförytterliga rättighet är
att ha ett hem. Och varje verkligt hem måste utgöra
fyra väggar med himmel över. Det skall alltså vara
på landet; inte vid en stadsgata. Och det skall vara
ett stiligt hem: lugna väggytor, inga utkrusningar,
avfärgning i rött och vitt, brutet tak».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>