Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
är det också, sammanlänkad av segertro och
framtidshopp. Varje ansikte strålar, och stegen äro så
taktfasta, då det ljuder:
Framåt, mcdborgarcl
Slut leden, fot vid fot!
Framåt!––
Trottoarerna äro fyllda av åskådare, överallt i
fönstren titta ansikten fram, och bodbiträdena komma
ut på trapporna och skratta lite hånfullt. De veta
icke, att de äro proletärer, de också. Lantborna, som
kommit in till staden med mat och av vilka ingen har
tid att handla, se förvånade ut. Vad vill detta säga?
Närmare och närmare kommer tåget, kraftigare
och kraftigare höres musiken. De röda fanornas
inskrifter i guld glittra i solskenet. Många gå ned från
trottoaren och sluta sig till tåget. Men även de, som
bli kvar, gå i takt. Vad är det lör en underbar makt
i dessa toner? Dem, som de ej kunna locka, dem
tvinga de.
Det är endast polisen, som går emot
folkströmmen, och som förblir kall. Se där knuffar en polis
en arbetare, som kommit för nära trottoaren.
Häradshövding Öberg rusar fram och hugger tag
i honom:
»Vet du inte hut, drummel?»
Skamflat smyger sig konstapeln bort.
»De ur-idiotiska bylingarne», viskar Öberg, då
han återkommit till borgmästaren. »Älltid lika
dumma. Inte är det här på gatan demonstrationen för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
