Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nr 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bland kåkar och troll.
”Lyckebo, här gå vi in”, sade min
sagesman från hyresgästföreningen i
Hisingstad och jag följde honom med en
anmärkning om att i ett hus, som ståtar
med namnet Lyckebo i stora bokstäver på
väggen, man ej gärna kunde finna några
dåliga lägenheter.
I allmänhet voro de också skapliga,
men i en lägenhet på ett rum och kök
hade ytterväggen spruckit, så att trots
ihållande eldning temperaturen ej ville stiga
över + 9 gr. För denna bristfälliga
lägenhet betalades 28 kr. i månaden. Vi
fortsatte till Lantmätaregatan, som
befann sig i ett fullständigt
upplösningstillstånd odh påminde mera om en lerig
åkerväg än om en gata i rikets andra stad. Vi
vadade dock försiktigt framåt och stodo
efter ett hundratal meter framför en
större byggnad, som visade sig vara ett
boningshus, som liksom gatan befann sig i
ett långt framskridet upplösningsstadium.
Smutsigt, grått och med stora sprickor i
väggarna. Kåken var ett gamalt
landshövdingekus, och bar det gamla hederliga
namnet Klockaregården. Men innan vi ta
buset i närmare betraktande bör vi kasta
en blick på omgivningen. Där vi nu
befinna oss norr om Ramberget utbreder
sig en större slätt, på vilken ligger
utslängt ett hus här och ett hus där, trista,
gråa, fula kåkar i en trist, grå och ful
omgivning. Men det är inte bara estetiskt
utan även hygieniskt som platsen där vi
befinna oss är mindre angenäm för dem
som bo där. Mitt i gatan framför
Klockaregården låg något som liknade ett
större brunnslock. Jag frågade min
sagesman vad det var, och fick följande
förklaring: Alla avloppsledningar från
Klockaregården mynna ut i en trumma, som
täckes av detta lock. Varma dagar stiger
en skön och ljuvlig doft upp genom
lockets springor. Från trumman går ett rör
som ungefär 20—30 m, från husväggen
övergår i ett öppet dike, där allt
slaskvatten sakta och försiktigt rinner framåt för
att 100 meter från huset bilda en liten
nätt damm, på vilken en mängd barn om
vintern åka skridskor.
— Men hälsovårdsnämnden? frågade
jag. Har inte den förbjudit den här
bakterieodlingen? Det är hälsovårdsnämnden
själv, som beslutit och föreskrivet detta
avloppssystem!
Vi ta nu Klockaregården (B II Å I)
i betraktande. Gården smutsig och lerig.
En unken, fuktig och möglig källarlukt
slår emot en i trappuppgångarna. Några
reparationer ha ej gjorts på många år,
men hyresgästerna kunna få material
alldeles gratis av värden, om de äro snälla
och utföra reparationerna själva.
Tvättstugan var ett hemsk hål med 1 dm. tjock
is på golvet och en rostig tvättgryta i ett
hörn. Ingen människa kan använda
tvättstugan om vintern, utan all tvätt måste
göras i köket. På vår förfrågan
upplystes vi om att lägenheterna voro mycket
kalla. Man måste lägga varma strykjärn
i sängarna och för övrigt elda ständigt.
Hyran för 1 rum och kök — storlek
37 m2 — är 38 kr.; för 3 år sedan höjdes
hyran med 6 kr. för att gas skulle
komma att inledas. Gasen är icke inledd ännu!
Men en sådan bagatell hade inte
hyresgästerna i kåken brytt sig om att anmäla
till hyresgästföreningen! Den fick först
nu efter 3 år reda på saken. Endast två
av familjerna voro organiserade.
Människor med dylikt trälasinne (ha mycket att
skylla sig själva för om de bo uselt och
eländigt. Men det är ju ingen ursäkt för
hyresvärdarna, vilkas moraliska ansvar
förblir lika stort. Inom parentes bör
påpekas, att inledandet av gas pr lägenhet
beräknas till omkring 60 kr. Efter 10
månader ha alltså hyresgästerna betalat
inledningskostnaderna, men fortsätta att
betala sina 6 kr. för mycket varje månad.
Inom en annan fastighet här ute
lyckades hyresgästföreningen pressa ned
hyresförhöjningen för inledd gas från 6 kr till
1 kr. pr månad. Flera av familjerna i
Klockaregården resterade på grund av
arbetslöshet för oguldna hyror sedan en
3—4 månader tillbaka. Hyresvärden ifråga
brukar tillämpa den ”människovänliga”
metoden att ej vräka hyresgästerna i
onödan, varigenom han har förskaffat sig ett
anseende att vara en hygglig värd. Men
sina pengar behöver han ej riskera, ty
efter en längre eller kortare tid
överantvardar han hyresgästerna åt fattigvården,
vilken sedan får betala resterande
hyresbelopp.
Vi fortsätta för att titta ett tag på
fastigheterna vid Nedre Hallegatan. Hade
intrycken i Klockaregården verkat enbart
beklämmande, kom man nu i ett tillstånd,
då man ej visste om man skulle skratta
eller gråta. Så barockt, så vansinnigt, så
overkligt verkade alltsammans. Vi
kommo in på en gård, där alla bakgårdars
fulhet och brister tycktes koncentrerade.
Från det ovanför liggande berget
strömmade floder av smältvatten ner över
gården, vars dräneringsmöjligheter voro
ytterst minimala. Mitt på gården låg ett
tvåvåningshus mellan bergväggen och
husen, som vette åt Herkulesgatan. Mellan
detta hus och bergväggen var en mindre
gårdsplan, som låg högre än husets grund,
så att bottenvåningens fönster lågo i
jämnhöjd meld gårdsplanen. Mellan
själva gården odh huset var en fördjupning,
1 meter bred och 1 meter djup, där
snösörjan tornat upp sig mot husväggen och
dit smältvattnet från berget strömmade
ner. För att komma in på denna gård
måste man gå genom en gång under huset,
från denna gång gick innertrapipan upp
genom vilken vattnet forsade i strömmar.
Lägenheterna i huset voro tröstlöst
förfallna. Trasproletärens fattigdom och
hyresvärdens snikenhet kunna åstadkomma
stora ting i det avseendet. Spiseln i övre
våningen höll på att falla ner i våningen
inunder. Allting i rummet var snett;
bordet måste stöttas så att inte sakerna man
ställt på det gledo i golvet. Dörren
gick inte att stänga ordentligt. Tapeterna
hängde i trasor. För en dylik lägenhet på
1 rum och kök var hyran 20 kr.
I de gamla sagorna talas om troll, som
rövade bort människornas friska barn och
lade i vaggan sina egna bleka, magra,
sjuka och svampiga ungar i stället. Eller
togo de små friska människobarnen och
stängde in dem i mörka, unkna salar, där
den friska färgen försvann från barnens
kinder och de tynade bort i vantrevnad
och vanvård. Inför den stigande
upplysningen har dessa människornas fiender
flytt bort, men de ha återkommit i ny
skepnad och med nytt namn. De kallas nu
hyresvärdar. Men liksom i sagorna ofta
talas om troll, som voro människornas
vänner och gjorde dem goda tjänster finns
det hyresvärdar, som ej kunna räknas till
barnarövarnas hatade odh fruktade skara.
När komma de mäniskoplågande trollen
bland fastighetsägarna att endast spöka i
sägner och barnsagor?
Alvar Wallentin.
Sekundärkredit för bostadsbyggande på väg att ordnas.
Förslag avlämnat till årets riksdag.
Finansministern har till årets
riksdag avlämnat proposition angående den
sekundära bostadskreditens ordnande.
Förslaget går ut på upprättandet av en
central kassa med en av staten
tillskjuten grundfond och bestående av
lokalföreningar, vilkas medlemmar
utgöras av kassans låntagare. Kassan skall
benämnas Svenska Bostadskreditkassan
och de lokala organisationerna
Bostadskreditföreningar.
Enligt förslaget skall staten tillskjuta
en grundfond av 30 miljoner kronor och
kassan berättigas att utgiva obligationer
till högst tio gånger detta belopp. En
reservfond skall bildas på så sätt, att för
varje lån, som förening erhåller från
kassan, skall föreningen årligen under
tio år erlägga en tiondels procent av
lånets ursprungliga belopp. Detta bidrag
får dock minskas eller upphöra, då
reservfondens storlek överstiger 5 procent
av kassans skulder. Inom varje
lokalförening skall upprättas en
säkerhetsfond, till vilken alla låntagare skola
inbetala två procent av sina bekomna lån.
Den övre belåningsgränsen föreslås i
propositionen, liksom i de sakkunnigas
förslag, satt till 75 procent av
fastighetsvärdet. Det förutsattes som regel,
att primärkredit skall erhållas av
banker eller eljest upptill 50 eller 60
procent, varefter Bostadskreditkassan
skulle tillhandahålla återstoden upp till de
75 procenten.
Jämte egnahemskreditens ordnande
är sekundärkredit åt bostadskooperationen
en av Bostadskreditkassans
uppgifter. Det är emellertid utan vidare
klart, att bostadskooperationen icke kan
reda sig med kredit upp till 75 procent
av fastighetsvärdet. För att denna form
av bostadsproduktion skall kunna
utvecklas och göra avsedd nytta erfordras
kredit upp till åtminstone 90 procent.
På sina håll i utlandet har genom det
allmännas försorg kredit skaffats ända
upp till 95—97 procent. Detta behov
beaktas visserligen av finansministern,
men han vill ieke vara med om att till
kooperativa byggnadsföretag det skulle
kunna från kassan utlämnas lån utöver
75 procent av fastighetsvärdet. Han
anser, att om en det allmännas
verksamhet för tertierkreditbehovets
tillgodoseende behövs, bör detta vara icke statens
utan kommunernas uppgift.
Enligt propositionen skall, i och med
Bostadskreditkassans upprättande,
bo-stadslånefondens verksamhet avvecklas.
Då kassan, även om åtgärder redan i år
vidtagas för dess upprättande,
emellertid icke kan bli av större betydelse för
byggnadsverksamheten under nästa
budgetsår, föreslås att för sagda år 3
miljoner kronor få disponeras av de till
fonden inflytande räntor och
amorteringar, till utlämnande av nya
byggnadslån ur bostadslånefonden.
Slutligen föreslås en del ändringar i
skatte-lagarne m. fl. lagar, varigenom
Bostadskreditkassan och
bostadskreditförenin-gar bli likställda med hypotekskassorna
och hypoteksföreningarne.
Ny Tid skriver med anledning av
propositionen :
”Framläggandet av denna proposition
är ägnad att hälsas med
tillfredsställelse, om än ett närmare bedömande av
densamma måste anstå, till dess
utförligare uppgifter om förslagets olika
detaljer bliva tillgängliga. Ordnandet av
bostadsproduktionens sekundärkredit är
en angelägenhet av den allra största vikt
och en förutsättning för att. den
rådande bostadsnöden skall kunna avhjälpas.
Ett minimikrav på den nu föreslagna
anordningen måste vara, att
kreditbehovet icke blir sämre tillgodosett, än vad
som hittills skett genom
bostadslånefonden; en avsevärd förbättring är
tvärtom av nöden. En rätt betänklig sak är
nog, att enligt förslaget kommunernas
befattning med bostadskrediten
avkopplas. I det förslag till ett permanent
ordnande av sekundärkrediten, som av
den socialdemokratiska regeringen
framlades år 1925, utgick man från att
kommunernas medverkan skulle bibehållas.
Dåvarande finansministern Gustaf
Möller framhöll — därvid han även kunde
stödja sig på statens byggnadsbyrå —
såsom synnerligen angeläget att
kommunernas medverkan vid kredit.givningen
även för framtiden kunde upprätthållas.
Om kreditkassan kommer till stånd och
den föreslagna 75-procentsgränsen blir
fastställd, är det helt enkelt nödvändigt
att kommunerna träda in för det
återstående kreditbehovet. Den saken låter
väl också ordna sig i de större städerna,
men hur det kan gå i mindre samhällen
är väl oviss.”
En annan oklar sak att peka på är
den form i vilken lånen utbetalas.
Enligt, bostadssakkunnigas yttrande skola
lånen utlämnas till resp. låntagare i
form av obligationer. Det vore
säkerligen lyckligt att företagarna befriades
från de besvärligheter, som denna
förbindelse med börsen påtvingar dem.
Propositionen innebär en god början
till lösningen av permanent
bostadskredit.
Den är ett stort steg framåt i
jämförelse med de nuvarande, osäkra
anslagen för varje år.
Från läsekretsen
Det Nya Göteborg vill gärna träda
i närmare kontakt med läsekretsen.
Diskussionsinlägg och andra bidrag
kunna insändas till redaktionen och
komma att införas för så vitt de kunna
anses ha allmänt intresse. Att vi
redan ha läsare i skilda läger kunna vi
konstatera bl. a. genom nedanstående
bidrag, som kommit oss tillhanda och
som det är oss en glädje att införa.
Vi.
Människorna äro instrument, som ge
toner ifrån sig, då vi spela på dem.
Visa någon sympati, och du skall få
igen mer än du gav, som en fulltonig
harmoni blir dens liv, som uppfattar
många människors toner.
Intressera dig för andra. Segla ut
på människooceanen. Finns det något
mer lockande än att ge sig ut på
upptäcktsfärd och äventyr? Millioner
människor leva omkring oss. Lika många
vänskapsmöjligheter vänta endast på att
utnyttjas. Underliga öden, kanske vid
första påseendet frånstötande, skola för
oss uppenbara världar av nya
synpunkter.
Tolerans och förtroende är enda
möjliga bas för samverkan. Oändligt rik
är människornas värld, full av mogna
frukter, som blott vänta att plockas.
Inget är ädlare än det rent. mänskliga,
d. v. s. den sköna legeringen av
sinnlighet och själ.
Följom Karin Boyes paroll:
Bryt upp, bryt upp, den nya dagen gryr,
oändligt är vårt stora äventyr.
Gustaf Ekstrand.
Tryckeriaktiebolaget Framåt, Göteborg, 1929
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 21:28:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nyagbghsb/0012.html
