Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr [5] ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det Nya Goteborg
Redaktör:
Gustaf Lannestock
I redaktionskommittén:
Sven Backlund, Ture
Blomquist.
Redaktion: i:sta Lång-
gatan lo. Tel. 42/7Ö.
PRENUMERA TION
civ DET NYA GÖTEBORG
krm verkställas å
postkontoren eller direkt pr telefan
1+2775. Prenumerationspriset
för sista halvåret 1929 är en
krona.
A. B. F:s
Lokalavdelning
Studiehem, expedition och bibliotek
PUSTERV1KSGATAN 15
Öppet vardagar 4—8
Bibliotekarien och instruktören
träffas måndagar och torsdagar
kl. 6—8 e. m.
Tel. 17485.
artiklar
TÄLT från kr. 10:50 upptill 200 kr.
Ryggsäckar, Sovsäckar,
Campingkök, Serviser m, m. För övrigt allt
som ingår i en komplett
campingutrustning i största sortering.
A.=B. Ferd. Lundquist & Co.
SPORTAVD.
Telefonanrop Ferd, Lundquist
Katalog franco på begäran.
Sprid f
Det Nya Göteborg!
Det var visst Erik Lindorm, som u
ett måhända icke alltför betydande
dramatiskt alster kallade storstaden
för Moloch — det stora vidundret, som
måste matas med levande människor
vid risk att han eljes skulle förgöra
hela jorden. Alltjämt växa de stora
städerna. Bekymren för dess
invånares kroppsliga och andliga hälsa växer
också. Den föreställningen torde
allmänt vara förhärskande att i
stadssamhällena, enkanneligen de stora
industricentra, sker enintensiiv
förbränningsprocess med det levande
människomaterialet. Jag hittade nyligen
en liten broschyr i det alltjämt
tämligen moderna ämnet rashygien, där för
fattaren gjorde sig till tolk för en
dylik uppfattning. Från ”landet”
kommer den eviga förnyelsen, på den
lugna landsbygden växa de starka, friska
människorna upp. Dessa reserver
skola rycka in sedan de degenerade
stadsborna förjkolnat i Molochs eld.
Det låter vackert och sannolikt men
det är åtminstone endast delvis sant.
Den möderne stadsbon uthärdar
ganska väl en jämförelse med lantfolket.
Jag har inte sett någon siflfra men
jag tror att den genomsnittliga
livslängden icke är längre på landet än i
städerna. Tuberkulosen härjar icke
värst i Stockholm och Göteborg utan
i Norrbotten. Nå, men de nervösa
sjukdomarna? Det är ju klart att ”det
moderna jäktet" måste avsätta resultat
i form av svårartade nervroser och
liknande sjukdom just hos
stadsbefolkningen? Sannolikt icke:
lantbefolkningen lider i lika hög grad som de
jäktande stadsborna av de sjukdomar,
som äro så karaktäristiska för hela vår
västerländska kultur — neuroserna.
Aven om våra bostadslförhållanden
lämna oändligt mycket övrigt att önska
bör det för oss i vår kamp mot
kåkeländet kännas som en relativ
tillfredsställelse att icke i det uslaste
ruckel i Göteborg bor någon så illa
som vissa av statarna vid en del större
gårdar i Sverges kornbod, Skåne . . .
Ingen av oss önskar för alltid
återvända till naturen. Staden har sett
oss födas, åt staden skänka vi
resultatet av vår dagliga gärning. Den ger i
sin tur så mycket, den håller oss
andligen spänstiga, genom den ständiga
beröringen med andra människor
vidgas oavbrutet vår syn på tillvaron
och dess problem. Vi älska staden.
Vår ungdoms entusiasm och vår
mannaålders kraft vilja vi ägna åt staden.
I går — den dagen bekymrar oss
föga. I dag arbeta vi för det, som i
morgon är ständigt nytt, resultatet av ’vårt
arbete, resultatet av det, som endast är
möjligt genom utnyttjande av modern
teknik och effektiv organisation. Det,
som vi kalla: det nya Göteborg.
Jag har sagt allt detta som inledning
för att visa att vi icke äro sinnade
att jämra oss över det öde, som
kastat oss i Molochs käftar. Den
romantiska och sentimentala uppfattning
som föreställer sig de moderna
storstädernas frammarsch som ett de
döds-vigdas tåg, är ohjälpligt föråldrad.
Det löje som spelar på våra läppar då
vi tänka på Grönköping med den
urbane borgmästare Sjöqvist och den
allestädes vakande polis Paulus
Bergström som det lagliga samhällets
representanter samt den lögnaktige
Emil Ruda och den i hög grad
kriminelle förrädaren Petterzohn såsom
trotsets och ondskans inkarnationer,
detta småleende vittnar om vår
strävan att ersätta de små synpunkterna
med de stora, att vädra ut all
jolmighet och småaktighet, att släppa in den
friska luften utifrån och låta ögat
spana Längs en större horisont.
Frisk luft — det är det vi vilja. Jag
skall icke här så mycket tala. om den
friska luften i en mera sinnebildlis:
be-tydelse, min uppgift är att hålla mig
till den konkreta luift, som till .fvra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
