- Project Runeberg -  Öfversikt af nya historien / Tredje delen /
120

(1889-1898) [MARC] Author: Wilhelm M. Carlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

120

NYA HISTORIEN EFTER 1815.

Den yngre bourbonska liniens hufvudman, Ludvig Filip
;af Orleans, son af den beryktade »Egalité» och själf f. d.
revolutionsman under samma namn, hade under gatustriden
i Paris från en villa i närheten och utan synbart deltagande
i händelserna följt revolutionens gång. Kallad af
deputeradekammaren till generalståthållare af Frankrike, infann
han sig nu på stadshuset, mottog af nationalgardets åldrige
chef Lafayette den trefärgade fanan, som nu åter skulle
blifva Frankrikes sinnebild, utvecklade i folkmassornas åsyn
fanan och omfamnade Lafayette. Skådespelet slog an. Ett
trappsteg till, och Ludvig Filip, vald af
deputeradekammaren, var Frankrikes konung, sedan också pärskammaren,,
misslynt öfver sin betydelselöshet, instämt i det skedda.
Den fallna konungafamiljen hade emellertid långsamt
aflägsnat sig från Paris till Cherbourg, hvarifrån den lät
öfverföra sig till England.

Ludvig Filip var nu visserligen fransmännens konung,
men hans tron stod från början på vacklande grund.
Ilegiti-misternas ögon var han en troninkränktare: för anhängarne
af en napoleonsk dynasti hade han rest ett förhatligt hinder
i vägen; republikanerna funno till sin harm, att de låtit draga,
sig vid näsan. Och de sistnämndas antal växte. Det är
revolutioners art att i skilda politiska läger uppväcka
lidelser och tända förhoppningar, som icke skola uppfyllas. I
själfva det allmänna rättsmedvetandet saknade Ludvig Filips
konungadöme tillräcklig helgd. Föga tillfredsställdt måste
ock det folk, som gjort den stora revolutionen, känna sig,
då Ludvig Filip i fråga om fordringarna för valrätt och
valbarhet beviljade endast en nedsättning från 300 till 200!
francs för den förra och från 1,000 till 500 för den senare.
De valbaras antal ökades visserligen sålunda från 8,000 till
24,000, valmännens från 80,000 till 200,000, men huru stor
del af nationen var dock icke ännu utesluten från
deltagande i det politiska lifvet! Rösträtten var inskränkt till
den förmögnare medelklassen (bourgeoisien), och hos denna
sökte nu Ludvig Filip, »borgarkungen», sitt säkra stöd.
Konungen och hans minister Casimir Périer trodde så visste
att de funnit den rätta medelvägen (juste-milieu), och, liksom

Del. 2, s. 273
och 345.

Lndrig Filip
1830—1848.

Casimir Ferier

minister 1831

—1832.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:14:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nyahisto/3/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free