Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ankslakt - Anlag - Anlagstyp - Annuell - Anor - Anpassning - Anspänning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Anlag — Anspänning
pen är varm bör fjädern avplockas,
varefter slaktkroppen skållas
lindrigt, varigenom efter plockningen
eventuellt kvarsittande fjädrar
lätt släppa och kunna bortplockas.
Slutligen följer svedning över
spritlåga med påföljande tvättning,
varpå slaktkroppen omedelbart kyles.
KIK.
Anlag, se Ärftlighetslära och
Ho-mozygot.
Anlagstyp, se Ärftlighetslära.
Annuell. Kan betyda både årlig och
ettårig- En annuell betalning t. ex.
är en betalning, som sker varje år,
medan en planta av en annuell växt
genomlever alla sina
utvecklingsstadier och dör under ett och
samma år.
Anor, se Släkttavla.
Anpassning, se Acklimatisering.
Anspänning. Dragarna kunna
placeras på olika sätt framför ett
fordon eller redskap. Om endast en
häst användes, säges denne gå
en-bet. Draget överföres från selens
dragring antingen genom linor,
sel-strängar (se Selar), som fästas i
vagnens svängel, eller skaklar,
skalmar. Ibland användes både
linor och skaklar. Vid timmersläddon
fästas skaklarna ofta i ändarna av
ett grovt, plankliknande trästycke
av något större längd än kälkarnas
bredd, drätt. Drätten fästes med
krokar eller en kort kätting vid
kälken på så sätt, att, när
dragaren håller igen, drätten sjunker ner
framför kälken och med sitt
järnbeslag bromsar i utförsbackarna.
Vid anspänningen tillses att en
rät linje erhålles från
draglädrets anfästning i lokorna genom
dragringen och till skaklarnas
eller linornas bakända. Se
bilderna å sid. Jf5.
— Då två hästar användas, sägas
dessa gå i par. Dragarna gå
vanli
gen en på var sin sida om en
tistelstång, uppburen och styrd av
stångkoppel, som fästas i selens
härför avsedda ringar. Draget
uttages vanligen genom linor. I vissa
trakter av vårt land användas i
stället för tistelstång och linor
skaklar till båda hästarna. De båda
inre skaklarna äro då
sammankopplade vid varandra eller vid en kort
tistelstång. — Framför
tungtgåen-de åkerbruksredskap användas ofta
tre hästar i bredd. Dessa äro då
anspända antingen med linor,
fäs-tade i en dragbom med svängeldrag
eller också gå två hästar vid en
tistelstång och den tredje utanför.
Draget tages även här ut med
linor till dragbom och svängeldrag.
Även fyra hästar användas någon
gång i bredd. Draget tages då ut i
linor. — Inom travsporten
användes som regel sulky med skaklar.
Draget tages här ut i linor, fästa i
krokar i sulkyn eller i skaklarna,
som antingen fästas i en bröstsele
(se Selar) eller blott i en
bröst-gjord- — Någon gång, särskilt
inom den högre körkonsten, köres
tandem, d. v. s. två hästar efter
varandra eller random med tre
hästar efter varandra. Går en häst
framför ett par hästar vid
tistelstång, talas om enhorn. Den
framförgående hästen kallas
förelöparen och denna är vanligen anspänd
med linor vid en svängel, som är
fästad med en krok i tistelstångens
främre ända. Fyrspann köres, då
två par hästar gå efter varandra.
De två hästar, som gå vid
tistelstången, kallas stånghästar, de som
gå före, förhästar. Dessa senare
äro anspända vid ett svängeldrag,
som är fästat i tistelstångens
främre ända. Femspann köres med
två hästar vid stången och tre
förelöpare. Vid sexspann köras tre
par hästar efter varandra. Man
talar här om stånghästar, mellanhäs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
