Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arsenikförgiftning - Art
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Art
75
nerade föremål, ledningsstolpar,
stängsel osv. Ibland händer det,
att kor komma över
Schweinfurter-grönt (ett bekämpningsmedel mot
insekter), arsenikhaltiga färger,
arsenikhaltigt råttgift osv. Arsenik
verkar genom sår ungefär 10
gånger så häftigt som via
matsmält-ningskanalen. Känsligheten för
arsenik är högst individuell, hos
husdjuren liksom hos människor.
Liksom alla andra gifter blir det
högst olika verkningar beroende
på om mage och tarmar äro fyllda
eller ej. Idisslarna äro sålunda på
grund av att arseniken blir
fördelad i den stora fodermängden i
vommen mera motståndskraftiga
än köttätare och hästar. Den
dödliga dosen uppgives vara för nöt
15—30 gram, för häst, får och get
10—15 gram och för svin 0,5—1
gram. Det är ett känt faktum, att
djur så småningom kunna vänjas
vid betydligt större doser.
Symptomen på arsenikförgiftning äro
kräkning (hos djur som kunna
kräkas dvs. svin och hund),
trumsjuka hos nöt, kolik, i början
fastare avföring — förstoppning,
senare stinkande, ofta blodig
diarré. Uttömningarna ha ofta en
om vitlök påminnande lukt. Djuren
visa allmän svaghet, vacklande
rörelser, darrningar, depression,
förlamning, hjärtverksamheten är
påskyndad och svår att känna,
andningen är besvärad. Döden kan
följa på några timmar och upp till
ett dygn. Vid arsenikförgiftning
efter yttre användning (på sina
håll mot ohyra), blir huden sårig
och ansvälld, varjämte förlamning
inställer sig. Övriga symptom
saknas vanligen vid denna form. Har
man ingen kännedom om att
arsenik förtärts i någon form, är
diagnosen mycket svår. En kronisk
form av arsenikförgiftning har
man i utlandet sett i närheten av
hyttor. Arsenikrök vid röstning
av malm faller då ner på växter,
som djuren sedan förtära. —
Behandlingen inriktas på att
oskadliggöra giftet så snart som
möjligt. Detta kan ske genom att ge
kräkmedel (svin och hund). Då det
vanligen är bråttom och veterinär
kanske ej hinner fram i tid, kan
kräkning framkallas genom kittling
i svalgets slemhinna med en på en
träpinne fästad bomullssudd,
indränkt med något illasmakande
ämne, t. ex. sillake, fotogen eller
dylikt. Övriga förgiftade djur
givas mjölk i stora mängder,
mag-nesiumhydrat, järnoxidhydrat,
slemmiga medel och vid
slöhetstill-stånd hjärtmedel. Dhl.
Art, en grupp växter eller djur, som
äro varandra lika i avseende på
flertalet viktigare yttre och inre
egenskaper, och vilka genom vissa
egenskapskombinationer
(artkaraktärer) skilja sig från andra
växter och djur och därigenom bilda
en naturlig enhet. Växter eller djur
av samma art visa i regel vid
korsning inom arten normal
fruktbarhet. Nedsatt eller utebliven
fruktbarhet är dock ett vid
självbefruktning eller släktskapsparning hos
normalt korsbefruktande växter
typiskt förhållande. —
Artbegreppet är konventionellt och
avgräns-ningen av en art kan i viss mån
vara en smaksak. Alla till samma
art hörande växter eller djur äro
nämligen icke varandra lika utan
mer eller mindre varierande.
Denna variation är dels tillfällig och
beroende av omgivningen, alltså
icke ärftlig, dels ärftligt betingad.
Arter med relativt stor variation
kunna vidare med hänsyn till
vissa egenskaper uppdelas i mindre
grupper, underarter, Men icke
heller underarten är likformig, utan
kan på olika sätt ytterligare
uppdelas, nämligen i varieteter och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
