Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aska - Askbastborren - Askbeståndsdelar - Asp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Askbastborren — Asp
87
är i regel värdelös som gödsel.
Analys av aska från fodermedel,
särskilt hö, är betydelsefull för
avgörande av den mängd fosforsyra
och kalk djuren erhålla vid
utfodring. Däremot torde slutsatser ur
askanalys beträffande jordens
gödslingsbehov böra dragas med
stor försiktighet. F.
Askbastborren är en liten (ca 3 mm)
barkborre med karakteristiska
gråaktiga fläckar på kroppens
översida. Den angriper liggande eller
sjukliga askar. Gångsystemet ut-
Askbastborren
göres av en tvåarmad tvärställd
modergång med talrika, i splinten
tydligt inskurna larvgångar. Arten
är synnerligen allmän i södra
Sverige men saknar praktisk
betydelse. Bekämpningsåtgärder äro ej
behövliga. W. B.
Askbeståndsdelar, se Benaska och
Oorganiska ämnen.
Asp (Populus trémula). Näst
björken vårt vanligaste lövträd,
förekommer över hela landet från
sydligaste Skåne ända längst upp i
Norrbotten. På lämplig mark, helst
mullrik, något fuktig och
kalkhal-tig, växer aspen snabbt och har
vacker stamform. Det lätta, vita
virket användes huvudsakligen till
tändstickor, men även för en del
andra ändamål, såsom möbelfanér
och plywood, och aspen kan ge gott
utbyte på mark där den passar. På
Kvist av asp med blad samt han- och
honblommor.
olämpliga marker däremot är den
oftast till besvär och bör hållas
undan. Visserligen är den
markförbättrande genom det rika
bladfallet, men dess benägenhet att slå
upp massor av rotskott efter
avverkning gör att den kan bli ett
verkligt ogräs. Vill man avverka
asp utan att riskera rotskott måste
man ringbarka den noga vid
brösthöjd och låta den torka på rot.
Sedan den är fullkomligt torr och
död, vilket som regel dröjer 3—4
år, kan den huggas, och ger då ett
ganska gott bränsle. Huggen som
vanlig kastved från rå skog bör
den helst ha två somrar på sig för
att bli genomtorr, och anses icke
ge något vidare god ved ändå.
Virket ruttnar mycket snabbt om det
utsättes för omväxlande väta och
torka, exempelvis liggande på
marken, men är synnerligen hållbart
om det får vara antingen torrt eller
vått, såsom slanor i gärdesgårdar
eller stängsel eller som
täckdikes-stänger. Efterfrågan för tänd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
