Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakningsduglighet - Bakskott - Bakslag - Bakteriekräfta - Bakteriekultur - Bakterier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bakskott — Bakterier
109
dålig bakningsförmåga och denna
har gått i arv till de
korsnings-produkter med Squarehead-vetet,
från vilka ett stort antal av våra
förädlade vetesorter härstamma.
Bland nyare höstvetesorter med
god bakningsduglighet skall dock
nämnas Svea II, Pärl II, Eroica,
Gluten, Skandia II, Hansa och
Ergo. Bland vårvetena nämnas
Diamant II, Atle, Brons och Kärn II.
Övergödsling med kväve till
brödsäden påverkar gynnsamt kärnans
sammansättning med avseende på
bakningskvaliteten. Torr och varm
väderlek vid mognaden är också
gynnsam. Mjöl med dålig
bakningsduglighet kan på artificiell
väg förbättras genom tillsats av
bromat, ascorbinsyra m. fl. andra
preparat. Ew. Å.
Bakskott, se Jakt, jaktsätt.
Bakslag, då en drivande hund följer
ett spår i fel riktning. Se Jakt,
jaktsätt.
Bakteriekräfta, se Rotkräfta.
Bakteriekultur, se Baljväxtbakterier.
Bakterier (baciller) äro ytterst små,
endast vid flera hundra gångers
förstoring synbara, encelliga,
klorofyllfria organismer. De utgöra de
lägst stående formerna av
växtriket och deras vetenskapliga namn
är Schizomycetes (klyvsvampar).
— Till utseendet äro bakterier
antingen kulformiga, stavformiga,
mer eller mindre
korkskruvsliknan-de eller trådliknande. De
kulformiga kallas Mierococcus (Kocker),
de stavformiga Bacterium, om de
ej bilda sporer, Bacillus om de äro
Bakteriernas olika huvudtyper.
Stavar med cilier.
En bakteriespor gror ut till bakterie.
sporbildande, de
korkskruvsliknan-de Vibrio och Spirillus. Kocker som
förekomma parvis kallas
diplokoc-ker, i druvklasliknande gyttringar
stafylokocker, i pärlbandsliknande
rader streptokocker, i fyrcelliga
kvadratiska förband tetrakocker, i
regelbundet kubiska anhopningar
sarcina. — Bakteriernas storlek
varierar hos mikrokockerna mellan
0,5 och 1,5 u (0,001 mm
betecknas med grekiska bokstaven u ),
hos stavformerna mellan 2—10 g
och tjockleken 0,4—1,0 u. Enstaka
arter kunna såväl under- som
överskrida dessa mått. —
Bakteriecellernas innehåll består av
protoplas-ma med insprängda fettdroppar,
korn av äggvite- eller
kolhydratnatur samt ibland små runda,
vätskefyllda håligheter (vakuoler).
Cellinnehållet omslutes av en
cellmembran Cellkärnliknande kroppar
finnas även. Hos vissa bakterier
kan cellmembranen ibland svälla
upp till gelatinösa omhöljen
(kapslar — kapselbakterier). Härigenom
kan den vätska, vari bakterierna
utveckla sig, bli slemmig och
tråddragande (se Långmjölk). —
Bakterier föröka sig genom
avsnör-ning av cellerna på mitten
(tvärdelning, klyvning). I gynnsamma
fall kan denna förökning, genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
