Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakterier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bakterier
111
sättningar förmedlas av ett mycket
stort antal enzymer (se d. o.)
varmed bakteriecellerna äro utrustade.
— Utom passande näringsämnen
behöva bakterier lämplig
fuktig-hetshalt och temperatur. De flesta
arter utveckla sig mellan + 5 och
45°. Många vatten- och
förruttnelsebakterier växa även bra vid nära
0° och andra åter vid mycket höga
värmegrader, såsom i heta källor,
vid självupphettning av hö och
gödsel (termofila bakterier). Vid
fryspunkten upphör bakteriernas
om-sättningsarbete, men de dö ej och
många arter tåla nedfrysning till
under —250°. Vid upphettning till
60—70° dö de flesta icke
sporbildande bakterier hastigt, medan
sporbildande bakteriers sporer tåla
mycket högre värmegrader (se
Smittrening, Pastörisering,
Sterilisering). — Bakterier behöva som
alla andra organismer syre. De
flesta ta detta ur luften- Dessa
kallas aerdba bakterier till skillnad
från anaeroba, som ej kunna
utveckla sig vid närvaro av fritt syre.
Dessa senare tillgodose sitt
syrebehov genom sönderdelning
(reduktion) av organiska ämnen.
Många arter växa lika bra vid
närvaro som vid frånvaro av fritt syre,
s. k. fakultativt anaeroba
bakterier. — Surhetsgraden är av stor
betydelse för bakteriernas
utveckling. De flesta bakterier föredra
neutral eller svagt alkalisk
reaktion. Vissa bakterier såsom
mjölk-syrebakterier och
ättiksyrebakte-rier fordra dock sur reaktion.
Starkt sur och starkt alkalisk
reaktion verkar dödande på alla
bakterier. — Bakterier finnas i jord
och vatten, på ytan av föremål, i
luften, i människors och djurs
tarmkanal samt äro spridda över
hela jordklotet, även i
polartrakterna. Genom sin förmåga att
sönderdela organiska ämnen äro de
oumbärliga i naturens hushållning.
Av döda växt- och djurkroppar
samt avfallsprodukter av dessa
bilda bakterier genom sitt
sönderdel-ningsarbete (se Förmultning,
Förruttnelse) slutligen enkla,
oorganiska föreningar; kolsyra, vatten,
ammoniak, vilka åter kunna
upptagas av de gröna växterna och
sålunda åter ingå i det stora
kretsloppet. Bakterier utgöra alltså en
grundbetingelse för växtligheten.
Vid jordbruket, vid beredning av
smör, ost, surmjölk, bröd, lin,
läder m. m. äro vissa bakterier
nödvändiga (se Baljväxtbakterier,
Jordbakterier, Mjölkbakterier,
Röt-ning, Salpeterbildning). — En del
bakterier äro skadliga, emedan de
under vissa förhållanden kunna
utveckla sig i levande djur- och
växt-organismer (infektion) och därvid
alstra sjukdomar, som sedan
smitta friska organismer. Vissa
sjukdomsalstrande (patogena)
bakterier bilda i värdorganismen
gifter (toxiner), som verka i ytterligt
små doser och framkalla
sjukdomen i fråga. Andra framkalla på
olika sätt rubbningar hos viktiga
cellfunktioner. Varje smittsam
infektionssjukdom framkallas av en
specifik bakterieart eller av ett
virus (se d. o.). Den friska
organismen har åtskilliga medel att
skydda sig mot patogena bakterier.
Med födan inkomna bakterier
dödas av den starkt sura magsaften.
De vita blodkropparna
(leukocy-terna) förmå upptaga och upplösa
bakterier (fagocytos).
Bakteriedö-dande ämnen förekomma normalt i
blod och lymfa. Allt detta förlänar
åt den friska organismen en viss
oemottaglighet mot infektion
(naturlig immunitet). Vidare bildas i
organismen under inverkan av
bakterier speciella s. k. antikroppar
(immunkroppar), som neutralisera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
