Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Betesskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
Betesskötsel
skild förordning utan vidare för de
s. k. skogsproduktionsområdena i
Norrland. Se även
Stängselskyldighet.
Hur mycket betesfoder och hur
stor betesareal behövs?
En av de första frågorna som
uppställer sig när betesförsörjningen
skall ordnas på en gård är hur
stor areal som erfordras. Vid
beräkning härav har man två
grundläggande utgångspunkter: 1)
antalet djur som bör födas på gården
och deras dagliga foderbehov samt
2) den tilltänkta betesmarkens
årsavkastning i foderenheter per ha
och år samt betesperiodens längd.
I de artiklar i Nya Lantmannens
Bok som behandla de olika
hus-djursslagens utfodring samt i denna
artikels avsnitt om beteskontroll,
finnas normer angivna med vilkas
hjälp foderbehovet per dag kan
beräknas- — Följande exempel visar
hur betesfoderbehovet kan
fastställas för en nötkreatursbesättning
omfattande dels 10 kor med 500
kg:s levande vikt och en
dagsav-kastning av 10 kg 4-procentig
mjölk per djur och dels 6 ungdjur
och kalvar i olika åldrar. Behovet
av underhållsfoder per ko uppgår
(se Nötkreaturens utfodring) till
3,6 fe per dag, medan varje kg
mjölk kräver 0,4 fe. För
fosterbildning och förbättring av kornas hull
under betestiden bör man räkna
med ett tillägg motsvarande
ungefär 10 % av underhålls- och
pro-duktionsfodret. De 10 kornas
sammanlagda foderbehov per dag
skulle bli följande.
Underhållsfoder 10 X 3,6 = 36
Produktionsfoder 10 X10 X 0,4 = 40
Tillägg 7,6
Summa utjämnat till 84 fe
Ungdjurens och kalvarnas
foderbehov växlar betydligt från djur till
djur på grund av olika ålder och
storlek. Att beräkna behovet för
varje enskilt djur är därför
besvärligt. Erfarenhetsmässigt känner
man dock behovet av foder för
uppfödning av en kalvfärdig kviga
(se Nötkreatursskötselns ekonomi).
Detta uppgår för SRB-kvigor till
3200—3500 fe. Om man utgår från
att djuren kalva första gången vid
30 månaders ålder och att
foderförbrukningen ditintills uppgår till
3400 fe skulle förbrukningen per
dag och djur bli ungefär 3,8 fe.
Dvs. att de sex ungdjuren
tillsammans skulle behöva ungefär 23 fe.
Hela besättningens foderbehov
skulle bli 84 + 23 = 107 fe per dag.
Om nu t. ex. 125 dagar förflyta
mellan den egentliga betestidens
början på våren och intagningen på
hösten — på verkliga betesvallar
ofta längre tid även i mellersta
Sverige — skulle för besättningen
under denna tid krävas 107 X125
= 13.375 fe. Djuren bruka dock
icke föda sig på den egentliga
betesmarken under hela den tid som
ligger mellan utsläppningen och
intagningen. Dels kan det inträffa
att betestillväxten någon tid under
högsommaren, beroende exempelvis
på torkväder, blir så svag att
till-skottsfoder bör givas, helst i form
av grönfoder, och dels bruka
djuren på eftersommaren och under
den tidiga hösten få beta
slåtter-vallarnas återväxt. Detta gör att
djuren icke under den tänkta
betessäsongens alla 125 dygn livnära sig
enbart av betesvallarnas
avkastning. Klokt är likväl att ordna
härför då eventuellt överskott på bete
kan skördas för vinterbehov, f. ö.
den bästa användningen även av
slåttervallarnas återväxt. Har man
så fått en någorlunda säker
uppfattning om hur stor
hektaravkastningen kan bli på den
tilltänkta betesmarken är det lätt att
be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
