Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Betesskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Betesskötsel
163
Fig. 15 a och b. Olika stängsel till skydd
för öppna diken.
eller upptrampning. I betesmarker
gynnas tuvornas tillväxt genom att
djuren ej trampa på tuvorna utan
endast mellan dem samt genom att
växtligheten på tuvorna ej gärna
betas av. Sedan tuvorna avlägsnats
Fig. 16. Skåldike.
kan där bli plats för nyttig
växtlighet. På s. k. alun- eller
sulfatjordar (se Sulfatjordar) kunna
dock barfläckarna efter tuvorna
förbli obevuxna flera år framåt om
de ej kalkas och gödslas. En
väsentlig vinst kan borttagandet av
tuvorna medföra därigenom att
man får fram en jämn markyta på
vilken slåttermaskin och
gödsel-spridare kan användas. Lösgjorda
tuvor böra i regel läggas i kompost.
Tuvor som huvudsakligen bestå av
jord sönderdelas dock med fördel
på stället.
Särskilt där bärris och ljung
förekommer måste en
grundligare markberedning göras.
Vid mera genomgripande
markberedning använder man sig med
största fördel av en
beteskultur-harv. Med denna rives markytan
upp — ju grundligare desto bättre.
Bearbetningen utföres lämpligen i
omgångar med någon tids
mellanrum. En effektiv metod att utrota
olämplig markvegetation är
behandling med klorex(se d. o.). Ljungen
som visar sig mest känslig för
klor-ex kan dödas genom en giva av 50
kg per ha. För andra risväxter och
mossa fordras 100—150 kg per ha.
Klorex-saltet är starkt giftigt.
Djuren böra för säkerhets skull ej
förrän påföljande år få tillträde till den
klorexbehandlade marken. — Om
marken utan svårighet kan plöjas
är detta den effektivaste och i
längden bästa metoden för
markberedning. Helst bör en
mellan-gröda (baljväxter, grönfoder eller
stråsäd) odlas före frösådden. —
K a 1 k n i n g. Om jorden vid
särskild undersökning av uttagna
jordprov eller med ledning av
vegetationen särskilt på ljung- och
bärrismarker visar sig vara
kalk-fattig bör pr ha tillföras upp till
3.000 kg bränd och släckt kalk
(se Kalkbehov och Kalkning)
eller motsvarande mängd
kalk-stensmjöl. På alunjordar,
ljungmarker och vissa torvjordar är
kalk utan vidare nyttig och bör
nedbrukas vid markberedningen i
god tid före gödslingen.
Grundgödsling. Vid betesanläggning
bör tillföras en grundgödsling av i
första hand fosforhaltiga
gödselmedel, som nedbrukas väl, gärna åt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
