Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Betesskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
Betesskötsel
minstone 400 kg super- eller
tho-masfosfat pr ha på de flesta jordar.
Även kali tillföres vid
grundgödslingen men på grund av sin
benägenhet att lättare tvättas ur
jorden tillföres kalit ej i större
mängder per gång än upp till 200 kg 40
% kalisalt pr ha på de mest
behövande jordarna, dvs. sand- och
mulljordar. Kvävefattig jord bör
dessutom ges något kväve men
först vid eller något efter
frösådden och då vanligen i form av
salpeter. — Frösådd. Där
betesväxter saknas måste frösådd ske.
I helt uppriven eller av annan
anledning öppen jord göres sådden på
samma sätt och med lika stor
frömängd som vid nysådd på åkerjord
(se nedan). I andra fall kan man
nöja sig med hjälpsådd. Denna
innebär att den förutvarande
gräsmattan förbättras genom hjälpsådd
av frö.
Före sådden av betesfrö skall
markytan vara väl sargad och
finfördelad om fröna skola
kunna gro.
Bearbetningen bör göras med
smal-pinnad harv så att tovor rivas upp
i så liten utsträckning som möjligt.
För att underlätta jämn myllning
av fröet är det nödvändigt att
undanskaffa ris, mossa och dyl. som
lösrives vid harvningen. Såvitt
möjligt myllas fröet med lätt harv
och vält. Då hjälpsådden sker
endast fläckvis myllas med kratta.
Resultatet av hjälpsådd är mycket
beroende av tillgång på fuktighet
och näring i jorden. På torrare
jordar blir därför resultatet bäst om
fröet sås sedan försommartorkan
kan anses vara över. Småkorniga
fröslag myllas mycket grunt, helst
med cambridgevält. Utan
ändamålsenlig gödsling är hjälpsådd
icke lönande.
Betesanläggning på odlad jord.
Betesvall på åkerjord kan
åstadkommas antingen genom direkt
överföring av slåttervall till
betesvall eller genom fullständig
nysådd med lämplig fröblandning.
Direkt överföring från slåttervall
med rikligt inslag av betesgräs
kan ibland ge gott resultat utan
annan åtgärd än lämplig
gödsling och avbetning. Jorden måste
därvid ha lätt för att ”själv-valla”
sig. Detta inträffar då det redan i
slåttervallen finnes ett någorlunda
rikt inslag av typiska betesväxter,
medan däremot förekomsten av
sådana ogräs som revsola, groblad,
gåsört m. fl., vilka ha förmåga att
kväva vallplantorna, måste vara
sparsam. Själwallningsmetoden är
relativt billig. Dess svagheter
ligga i att den är osäker och att det
dröjer ganska länge innan man
kan räkna på att få fram en fullt
färdig betesvall. Utvecklingen kan
dock påskyndas medelst kraftig
gödsling. Behövlig hjälpsådd
utfö-res på i huvudsak samma sätt som
då det gäller naturmark. Vid
nyanläggning av betesvall på åker
bör förrådsgödsling ske med
fosfor- och kalihaltiga gödselmedel
och på mullfattig jord är en större
giva väl nedbrukad stallgödsel
(ända till 40—50 ton pr ha) en
utmärkt grundgödsling, som dock
bör kompletteras med fosfat,
lämpligen ca 200 kg superfosfat per ha.
Tillräckligt med frö måste
användas, ofta 40 kg per ha på sämre
såningsbädd. Fröblandningens
sammansättning behandlas längre fram
i artikeln i anslutning till
redogörelsen för de olika betesväxterna.
Jordbearbetningarna före sådden
skola avse att förgöra ogräsen
samt att åstadkomma en fast ej
av rå jord bestående såbädd.
Lämpligt är att välta närmast före
såd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
