Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Betesskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
Betesskötsel
fålla till vinterfoder. Under
försommaren då tillväxten är
kraftigast uppstår ej sällan överskott på
betesfoder. Genom att på tidigt
stadium slå en eller annan fålla till
ensilage motverkar man att
växtligheten på en större eller mindre
del av betesmarken blir förvuxen.
Efter sådan slåtter är en
salpetergödsling i regel nödvändig.
Färgplanschen med text belyser
närmare de anförda reglerna. — Hur
stark fållindelningen skall vara
beror på olika förhållanden, icke
minst stängselkostnaden. Ju flera
grupper betesdjuren indelas uti
och ju frodigare betena äro desto
flera fållor erfordras. Då
betesarealen helt tillgodoser djurens
Rig. 19 a. Vattningsställe på betesmark
med naturligt vattenflöde.
Fig. 19 b. Där möjlighet finnes att
framdraga vattenledning ordnas
vattnings-stället lätt på detta sätt.
foderbehov kan i stort sägas att
fållantalet bör vara minst sju även
om alla djurgrupper beta
tillsammans vilket är regel på mindre
gårdar. Det finns exempel i
praktiken på betesmarker med högt
uppdriven avkastning där man
funnit det lämpligt med så små fållor
att de motsvara endast 250 kvm
pr ko, dvs. för en besättning med
20 kor en fållstorlek av 0,5 ha.
Fållindelningen göres alltid med
tanke på att dricksvatten för
djuren måste finnas och att
djurens drivning till och från fållorna
i samband med mjölkningen blir
så bekväm som möjligt.
Stängselfrågan behandlas i särskild artikel,
se Stängsel. Vattningsställena på
betesmarken böra utföras så att
djuren i möjligaste mån hindras
förorena vattnet och så att den
angränsande marken ej trampas
upp. Ett par exempel på
vattnings-ställen visas i figurerna 19 a och b.
Beteskontroll.
Den av betesskötseln intresserade
lantmannen vill gärna veta hur
mycket foder hans betesvallar
lämnar olika år. Med kännedom härom
kan han också bilda sig ett
omdöme om vad betesfodret kostat
och om den förändring i
avkastning som blivit följden av olika
åtgärder. Den nämnda kännedomen
vinner han genom beteskontroll.
Den vanligaste och närmaste
avsikten med beteskontrollen är att
söka fastställa avkastningen i
foderenheter. För ändamålet
antecknas antalet betesdagar och
produktionen för olika
djurgrupper och med hjälp av dessa
uppgifter räknar man sig fram till den
på varje fålla förbrukade mängden
foderenheter. Har tillskottsfoder
givits under betestiden måste
avdrag göras för detta. Den
noggrannaste formen av beteskontroll ford-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
