Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blodstilla - Bloduppfriskning - Blodöra - Blom- och grentorka - Blomfjäll - Blomkål - Blomkålssvamp - Blomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blodstilla — Blomma
217
Blodstilla är ett äldre namn på
blodrot (se d. o.) m. fl. växter, som
an-sågos kunna stilla blodflöde D. L.
Bloduppfriskning, införande av nya,
för avel lämpliga djur i en
uppfödning eller i jaktmarken för att
förbättra stammen.
Blodöra. Smågrisar bita ofta
varandra i öronen. Härvid kan ett
blodkärl brista och blod samla sig
under huden, så att örat blir
blodfyllt och starkt förtjockat.
Ofarligt. Behandling: efter några
dagar då skadan på blodkärlet läkt,
kan blodansamlingen öppnas och
blodet tappas ut. Hfld.
Blom- och grentorka, se
Fruktträds-mögel.
Blomfjäll kallas de två fjäll-lika blad,
agnar, som på in- och utsidan
omge blomman hos gräsen. Det yttre
blomfjället är ofta försett med ett
borst i spetsen eller ett stycke ned
på mittnerven. D. L.
Blomkål, se Kål under
Köksväxtod-ling.
Blomkålssvamp, se Svampar.
Blomma. En blomma kan uppfattas
som ett skott, dvs. en stamdel med
därpå sittande blad, som särskilt
inrättats för att ombesörja
växtens könliga fortplantning.
Stamdelen kallas blomaxel eller
blombotten och är i allmänhet mycket
kort; på denna sitta i en
”fullständig” blomma hylle, ståndare och
pistiller. Hyllet består oftast av
två bladkransar (dubbelt hylle) en
yttre grön, fodret, och en inre
färgad, kronan. Äro båda kransarna
lika eller finnes endast en krans
hylleblad talar man om enkelt
hylle (kalk). Bestå kransarna av
sinsemellan fria blad betecknas hyllet
som fribladigt, äro bladen kantvis
sammanvuxna kallas hyllet
sam-bladigt. Hyllets uppgift är att
skydda blommans viktigaste delar,
ståndare och pistiller, och att
verka tilldragande på
pollenöverfö
rande insekter. Det senare sker
medelst lysande färger, doften eller
en från särskilda körtlar
avsöndrad söt saft kallad nektar (i
dagligt tal ofta ”honung”). Hyllet kan
emellertid saknas helt (t. ex.
barrträden) eller vara svagt utvecklat
och oansenligt (ex. gräsen och
andra växter med vindpollination).
Ståndare äro blommans hanorgan
och bestå av knapp och sträng; i
knappen bildas pollen eller
stån-darmjöl (förr oegentligt kallat
frömjöl). Trots sitt oftast föga
bladlika yttre måste ståndarna
betraktas som omvandlade blad
(stån-darblad). Detsamma gäller
pistillen, som kan vara uppbyggd av ett
eller flera, i kanterna
sammanvuxna fruktblad. På pistillen kan
urskiljas en nedre, ansvälld del,
fruktämnet, som innehåller ett
eller flera fröämnen. I typiska fall
fortsättes fruktämnet uppåt av ett
smalt stift; detta avslutas av det
mer eller mindre utbredda märket.
Märket är ofta klibbigt, hårigt
eller på annat sätt lämpligt att
uppfånga och kvarhålla pollenkorn,
som komma i dess närhet. Hos
barrträden ha fruktbladen
bibehållit bladformen och fröämnena sitta
”nakna” på bladens översida;
därav benämningen ”nakenfröiga”
växter eller gymnospermer i
motsats till de ”gömfröiga”,
angio-spermerna, vars fröämnen äro
inneslutna, ”gömda” i pistillernas
fruktämnen. — Innehåller
blomman både ståndare och pistiller
säges den vara tvåkönad,
innehåller den endast endera kallas den
enkönad och man skiljer mellan
hanblommor med enbart ståndare
och honblommor med enbart
pistiller. — Fröväxternas systematik,
dvs. indelningen i arter, släkten,
familjer osv. bygger i stor
utsträckning på olikheter i
blommornas byggnad. — Se även
Befrukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
