Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blomsterodling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
Blomsterodling
mattbildande stenpartiväxter med
rosettställda blad och vita eller
rosafärgade blommor. — A. albida
har enkla, vita blommor. Vackrare
och bättre än denna är A. albida
fl. pl. med dubbla blommor. A.
albida RosabeUa har mörkt
rosafärgade blommor.
Viva, (Primula). Inom detta
släkte återfinnas några av våra
tidigast vårblommande
stenpartiväxter. De fordra en lätt, humusrik
jord i skuggigt till halvskuggigt
läge med jämn fuktighet. —
Jord-vi va, P. acaulis, har stora, gula,
röda eller violetta blommor, som
sitta ensamma på långa skaft. —
P. juliae liknar mycket den
föregående. Den sprider sig genom
utlö-pare. Blommorna äro violetta. ■—
P. veris elatior är en mycket
stor-blommig och praktfull typ av den
vanliga vilda gullvivan. Den blir 20
—25 cm hög och finnes i färgerna
gulvitt till mörkgult och rött. —
Aurikel, P. auricula, 15—20 cm
hög, har stora blommor i
obestämbara gula och röda färger. — P.
denticulata är mycket
tidigblom-mande, har stora klotformiga
blomställningar på en 15—20 cm
hög stängel. Blommorna äro blå
eller vita.
V åradonis, (A donis vernalis)
har liksom sin sommarblommande
släkting, Gossen i det gröna, starkt
findelade blad. Blommorna äro
ljusgula, 4—5 cm breda, och
framkomma i april—maj. Den trivs bäst
på en solig och varm växtplats
med väl dränerad, myllrik jord.
Förökas genom delning eller
frösådd. Fröet bör utsås omedelbart
efter mognaden. Arten är
vildväxande på Öland. — A. amurensis
är snarlik föregående, men
blommar något tidigare. Båda arterna
äro utmärkt vackra vårblommor
för stenpartier och rabatter.
Ädeltistel, (Eryngium) har
tistelliknande blad och
metallglän-sande, blåaktiga blomställningar.
De i odling vanligast
förekommande arterna äro E. alpinum, 70 cm
hög och E. planum, 80 cm hög. Den
senare har mindre, men flera, tätt
sittande blomhuvuden. Båda
arterna äro mycket användbara i
perenna rabatter och stenpartier.
Är enpris, (Veronica) äro låga,
krypande till medelhöga
stenparti-och rabattväxter med mestadels
blå blommor i långa
blomställningar. — Axärenpris, V. spicata, är
vildväxande här i landet. Den blir
10—30 cm hög, har nedliggande
grenar och är lämplig till
stenpartier i soligt och torrt läge. ■— V.
rupestris är snarlik föregående. —
V. teucrium, 20—30 cm hög,
rik-blommande och värdefull. — V.
longifolia, 60—80 cm hög, har
ganska stora mörkblå blommor i
långa, täta ax. Värdefull till
rabatter.
LÖK- OCH KNÖL VÄXTER.
Lök- och knölväxter sammanföras
ofta under denna gemensamma
rubrik. Båda ha underjordiska,
nä-ringsupplagrande organ och äro till
odlings- och användningssätt
varandra mycket lika. Det stora
flertalet arter äro s. k. stäppväxter,
vilka på våren, då
jordfuktigheten är riklig, snabbt växa upp
och blomma. Då sommaren
kommer vissna de ned och gå i vila
till nästa vår. — Typiska
lökväxter äro: hyacinter, tulpaner,
narcisser och snödroppar. De till
släktet Lilium hörande liljorna äro
visserligen lökväxter men
överensstämma i odlingshänseende bättre
med de perenna blomsterväxterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
