Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bröst- och bukvattusot - Budkavle - Buffertverkan - Buffringsförmåga - Bujatrik - Bukhinneinflammation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
Budkavle — Bukhinneinflammation
ningar i hjärtarbetet eller på
förändringar i levern. Vidare kan
dylika vätskeansamlingar bero på
lungsjukdomar (tuberkulos),
njursjukdomar och svulster. Lidandet
kan för tillfället bättras genom
urtappning av vätskan, men för
långvarig bättring måste grundlidandet
behandlas i den mån det är möjligt.
De nya råttutrotningsmedlen med
Antu (se d. o.) verka dödande
genom att ge en mycket kraftig
bröstvattusot. Dhl.
Budkavle, skriftlig order som
befordras från man till man. Förr mera
vanlig användes den numera
huvudsakligen vid kallelse till
skogsbrandsläckning.
Buffertverkan. Om man surgör en
liter rent vatten med en droppe
svavelsyra, får vattnet ett
pH-värde på ca 3 (vätejonaktivitet
1/103, se Surhetsgrad). För att
åstadkomma samma pH-värde,
men med ättiksyra i stället,
fordras hundra gånger så stor mängd
ättiksyra, emedan blott en ringa
del av denna syras väteatomer äro
fria (avdissocierade) och aktiva
vätejoner. Om vi nu sätta till en
bas, t. ex. natronlut till dessa båda
skenbart lika sura vattenlösningar,
åtgår hundra gånger så mycket
bas för att neutralisera ättiksyran.
En droppe lut minskar kraftigt den
starkt utspädda svavelsyrans
surhetsgrad men åstadkommer hos
den svaga ättiksyran blott en ringa
ändring av surhetsgraden. Detta
beror därpå att från överskottet
av den föga dissocierade, svaga
ättiksyran nya vätejoner frigöras i
ersättning för dem, som
neutraliserats vid bastillsatsen. Kemiska
motreaktioner av detta slag kallas
buffring eller buffertverkan. —
Buffringsförmåga förekommer hos
alla svaga elektrolyter, vilka just
utmärkas därav, att de ha reserver,
som vid behov kunna mobiliseras.
Även kolloider ha stor
buffringsförmåga, som beror dels på deras
karaktär av svaga elektrolyter dels
på deras utbytesförmåga (se d. o.).
Buffertreaktioner spela en stor
roll inom växt- och djurvärlden.
Kroppsvätskorna och cellernas
äggviteämnen äro för sin normala
funktion beroende av ett visst •—
men för skilda organ stundom
olika pH-värde, och detta söka de
stabilt bibehålla genom att buffra
gentemot de inflytelser, som vilja
rubba jämvikten. Även
markkol-loiderna ha stor buffringsförmåga.
Måttlig kalkning åstadkommer
därför blott ringa ökning av
reaktions-talet på sura mull- och lerjordar.
Kolloidernas buffringsförmåga
gäller ej endast väte- och
hydroxyl-joner, utan utövas medelst
jonombyte även gentemot de flesta
andra joner. P. E.
Buffringsförmåga, se Buffertverkan.
Bujatrik, läran om nötkreaturens inre
sjukdomar.
Bukhinneinflammation, (peritonit).
Bukhålan utklädes och bukorganen
äro överklädda av bukhinnan. Då
en inflammation sprider sig till
bukhinnan, uppkommer en
bukhinneinflammation. Vid elakartad
infektion sprider sig inflammationen
till hela bukhinnan, och man talar
då om allmän peritonit. Denna är
ett allvarligt lidande, som ofta för
till döden. Särskilt hos häst och
hund är detta fallet. Hos
människan, nötkreatur och svin är
bukhinnan betydligt mindre känslig,
och bukhinneinflammationen blir
då begränsad till en liten del av
bukhinnan. Denna växer då fast
vid angränsande organ. Vanligaste
orsaken till bukhinneinflammation
hos människa är
blindtarmsinflammation. Nötkreaturen äro mest
utsatta för bukhinneinflammation
därigenom, att de tugga fodret
slarvigt först, varför vassa föremål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
