Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bärgningsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bärgningsmetoder
333
Fig. 7. Timotej i rundskyl.
kärvar som i regel bindas samman
i toppen. Härigenom komma de att
stå ganska stadigt men torkningen
försvåras. Till skydd mot regn som
lätt kan tränga in i den enkla
rundskylen förses denna med en hatt
tillverkad av en eller två kärvar.
Arbetsåtgången härvid är
emellertid nästan lika stor som vid
krak-ning av säd i stor krake. Då den
sistnämnda skyddar säden
avsevärt bättre bör den föredragas.
Vid brist på krakstör kan dock
rundskyl med hatt eller täckt
lång-skyl mot lina försvaras. Även för
den senare kräves visserligen
krakstör men ej i så stor mängd som
vid krakning. Kärvarna ställas som
vid långskyl men lutas mot en
mellan krakstörar spänd lina som
hindrar dem att falla. Över de
stående kärvarnas ax spännes ännu
en lina. På denna hänges ett lager
i vinkel böjda kärvar som bilda tak
för de stående kärvarna. Metoden
kräver ganska mycket arbete och
skyddar säden sämre än kraken. —
Den vanliga hässjan är mycket
användbar även för torkning av säd.
Hässjan kommer i detta fall att i
hög grad likna den täckta
långskylen mot lina. Enda egentliga
skillnaden är att flera lager av
takkärvar läggas upp (ett lager för
varje lin- eller stångvarv). I
Norrland användes stånghässjor
allmänt för torkning av säd. Den
särskilt i Övre Norrland förr vanliga
storhässjan för sädestorkning
synes vara på väg att försvinna.
Dessa hässjor bestodo av höga
upptimrade ställningar, som byggts
upp nära tröskplatsen. Till de övre
lagren hissades kärvarna med block
och lina. Vid mera omsorgsfull
sädesbärgning användes i södra
och mellersta Sverige vanligen
krakning. — Vid krakning av brödsäd
ställas ända till 10 st fotkärvar tätt
omkring den nedspettade stören.
Över dessa placeras sedan 8 kärvar
som ett tak. Dessa .trädas på
stören så att axändarna komma att
ligga i mitten, väl skyddade för
väta. Fotkärvarna få ej vara flera
än att de väl täckas av rotändan
på de påträdda kärvarna. Vid
krakning av mycket lång säd, t. ex. råg,
kunna takkärvarna brytas på det
ställe där stören skall gå igenom
dem. Till sist förses kraken med en
krängd hatt. Denna förfärdigas
så att man drager upp bandet på
en kärve så att det kommer att
sitta nära axändan. Kärven vändes
därefter upp och ned och man
låter rotändan av stråna falla ut åt
sidorna så att hela kärven får
utseendet av ett paraply. Med gaffel
trädes hatten till sist på stören.
Fig. 8. Stor krake.
Den kommer där att bilda ett gott
skydd för axen på de
underliggande kärvarna. En krake av den
beskrivna typen skulle rymma ca 20
kärvar, s. k. stor krake, fig. 8. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
