Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D-vitamin - Dvärgbjörk - Dvärghöns - Dvärgrost - Dvärgstritar - Dvärgträd - Dy - Dyckert - Dykänder - Dykärr - Dymling - Dyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dvärgbjörk — Dyn
379
Kolesterin är modersubstans till
D3; modersubstansen till D2 heter
ergosterin. Behovet av D-vitamin
hos husdjuren är omstritt och
anses vanligen vara ganska ringa
med undantag för fjäderfä, som ha
stort behov. — Om i fodret till
fjäderfä under vintern användes
2 % fodertran med normalt
D-vitamin-innehåll vid produktion av
avelsägg samt 1 % vid produktion
av konsumtionsägg anses behovet
väl fyllt. Till kycklingar är en giva
om 0,5—1,0 % tran i fodret
tillräckligt- Utom fodertran säljes
numera även andra
D-vitaminprepa-rat. Lämpliga doseringar av dessa
angivas i regel direkt på
förpackningarna. Man bör dock förvissa
sig om, att D-vitaminhalten i
dylika preparat står under
tillfredsställande kontroll. — Under
sommaren fylles D-vitaminbehovet hos
såväl fjäderfä som övriga husdjur,
om de få tillfälle att dagligen
vistas ute i solljuset. — Beträffande
D-vitaminbehovet hos de större
husdjuren har redan påpekats, att
detta är mycket ringa. En viss
ringa mängd D-vitamin torde även
finnas i det naturliga fodret,
sådant som solbelyst gräs och hö. Om
man sörjer för att de större
husdjuren erhålla sitt
mineralämnes-behov (se d. o.) tillfredsställt,
behöver man hos dessa djur i
allmänhet ej riskera skelettlidanden.
8. N—t.
Dvärgbjörk. Liten, busk- eller
risfor-mad björkart, vanlig i myrmarker
särskilt i norra Sverige. Användes
stundom på grund av sin lämpliga
förgrening och sin seghet till
vispar och kvastar. O. E.
Dvärghöns, se Hönsraser.
Dvärgrost, se Kornrost.
Dvärgstritar, högst 5 mm långa,
gul-eller grönaktiga stritar, vanligen
med smärre mörka teckningar på
huvud, mellankropp och ibland
Vanliga
dvärgstriten,
ca 9 ggr
förstorad.
även på vingarna.
Omfattande och svåra
härjningar på sädesslag ha vid
flera tillfällen anställts av
vanliga dvärgstriten och
den ofta tillsammans med
denna uppträdande
randiga dvärgstriten. Båda
förekomma över hela
landet, troligen i 2—3
generationer årligen. Av
orsaker, som ej äro närmare
kända, uppträda de vissa
år i oerhörd mängd på
sädesfälten. De angripa
såväl höstsäd som
vårsäd, främst vete, men
även råg och korn; de
föredraga unga, ännu mjuka och
saftiga plantor, vilka som följd av
deras sugningar snart vissna och
dö, varvid de uppvisa symtom, som
gett upphov till namnet ”slidsjuka”
(se d. o.). Allteftersom säden
för-störes, flytta djuren från fält till
fält, väljande så vitt möjligt
sådana, där säden befinner sig i
lämpligt utvecklingsstadium. Då
dvärg-strithärjningar endast inträffa
under torrperioder, är det tydligt att
de skador, som därunder drabba
säden, till stor del måste
tillskrivas torkan. Praktiskt lönande
be-kämpningsmetoder äro ej
utprövade. O. A.
Dvärgträd, se Fruktodling.
Dy, se Torv.
Dyckert, trådspik, med
pyramidfor-migt huvud. Sådana huvuden
kunna slås helt ned i trävirket.
Dykänder, andfåglar. Se Jakt,
ville-brådsarter.
Dykärr, se Kärr.
Dymling. I väggar av liggtimmer
användas dymlingar för att fästa
samman två över varandra
liggande stockar. En dymling består av
en lång träplugg som drives in i
ett genom stockarna borrat hål.
Dyn, se Lösa avlagringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
