Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432
Fiske
Med stigande ålder dra de sig ut
mot djupet. Tillväxten är i sjöarna
medelgod med kilovikt på 7—9 år,
vid kusterna bättre med kilovikt
på 5—6 år. Lekmognaden inträder
vid 4 å 5 års ålder. — Laken fångas
i ryssjor, lakstrutar och på krok.
Årsfångsten 0,6—0,7 milj. kg. —
Skrubbskäddan eller vanliga
flundran, (Pleuronectes flesus
L.) igenkännes på att den har
taggiga knölar nära fenorna och
utmed sidlinjen. Den finnes runt våra
kuster upp till Hvarken och går
ibland upp i flodmynningarna. Den
är en strandfisk, särskilt de mindre
exemplaren, och håller till på
blandad sand- och slambotten ner till
några tiotal meters djup. Födan
utgöres av snäckor och musslor,
kräftdjur, maskar och småfisk.
Leken försiggår på våren och
försommaren. Flundrans tillväxt är
mycket labil. Vanligen uppnår den
20—25 cm längd på fyra till sex
år, varvid honorna växa något
fortare än hanarna. — Viktigaste
fångstredskap för Östersjöns
flundra är nät (garn) och långrev med
en årsfångst av 1 milj. kg. •—
Mörten (Leuciscus rutilus L.)
igenkännes på sina vanligen
gulröda fenor och sin delvis röda iris.
Den förekommer över hela landet
utom i själva fjällen, både i sjöar
och i rinnande vatten och vid
kusterna ned till Skåne. Vanligen drar
den i större stim utmed stränderna
och tycks ibland göra ganska långa
vandringar. Födan består av
plankton och diverse smådjur, ibland
även av växtämnen. Leken börjar
strax efter islossningen och
fortgår sedan under lång tid. Vanligen
samlar sig då mörten i stora
mängder i mynningarna av tillrinnande
vattendrag eller utmed stränderna,
varvid rommen fästes på stenar
eller växter. Ynglet lever i stim
bland vegetationen. Tillväxten är
dålig, först efter 10—11 år uppnås
i allmänhet en längd av 25 cm, och
ofta blir mörten ej större. — Den
tas mest i mjärdar och på betesnät,
större mört i ryssjor, nät och not.
Årsfångsten ibland 1—1,5 milj. kg.
— Å l e n /Anquilla anguilla L.)
förekommer runt våra kuster och i
större delen av landet utom i inre
Norrland. Den träffas i vatten av
olika slag och är en trög
bottenfisk, som vintertid ligger nergrävd
i bottenmassan i ett dvalliknande
tillstånd. Ibland förekomma tvenne
former, en brednosig ål mera
begiven på fiskföda och en smalnosig,
som äter insektslarver, snäckor
och musslor. Ålen leker uteslutande
i havet, i västra Atlantiska
oceanen (Sargassohavet) över ett djup
av flera tusen meter. Här träffas
de nykläckta 1 cm långa ålynglen,
som ha formen av små knivblad.
De föras av havsströmmarna
småningom mot Europas och
Nordafrikas kontinenter, undergå
förvandling till ålform och börja efter
2,5—3 år vid en längd av cirka 10
cm själva söka sig in mot
kusterna. Här samlas dessa s. k.
glasålar i mängd, och en stor del
vandrar upp i där utmynnande
vattendrag. Vidare vandra de utmed våra
kuster allt längre inåt Östersjön,
tillväxa under tiden och få en
mörkaktig färg. Vid
uppvandring-en ha ålungarna en märklig
förmåga att ta sig förbi vattenfall
och forsar och över fuktiga
berghällar eller kärrmarker, så att ofta
ål finnes i småsjöar som ej ha
något egentligt avlopp. Egendomligt
nog äro ålarna i sötvatten mest
honor. Frågan om ålens kön och
sambandet med miljön är dock ej
klarlagd. Tillväxten är tämligen
dålig hos hanarna, så att dessa
sällan bli större än 30—40 cm,
medan honorna bli stora och nå
kilovikt på 6—10 år, frånräknat yng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
