Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446
Fiske
harr. Mask som bete eller en med
fjädrar beklädd s. k. flugkrok, är
bästa betet. Med levande fisk på
kroken, helst mört, har man
utsikter att fånga stor abborre och
gädda. Ett slags mete, speciellt för
gäddfiske, är slantning varvid
betet doppas i vattnet på platser där
gäddor bruka stå. Pimpling med en
blänkande, oftast av tenn gjord
s. k. pirk, pilk eller blänk, med en
eller flera krokar, som sänkas ned
till bottnen och dras upp och ner
med ett kort spö, bedrives över hela
landet för fångst av abborre, i
Norrland för laxöring, röding och
sik och vid kusten för torsk ofta
med gott resultat. Flugfiske som
sker med smäckra don, så att det
fordras verklig skicklighet hos
fiskaren att kunna kasta ut betet
och fånga fisken, är det mest
typiska sportfisket. Och spinnfisket,
som blivit ytterst modernt på
senare år, är det verkliga
amatörfiskeredskapet. Ett blänkande
föremål eller en på krokar uppgillrad
fisk användes som bete och bringas
att rotera i vattnet när den dras
fram, så att den efterhärmar en
skadad fisk och förmår rovfisken
att hugga densamma. Den enklaste
metoden är att kasta betet utan
spö direkt med handen. Långt
vanligare är dock att betet kastas ut
medelst ett fjädrande kastspö av
1—2 m längd, försett med en
kastrulle på vilken linan är upprullad
och varifrån denna vid kastet lätt
löper ut. Betet dragés sedan in
genom att linan vevas upp på
rullen. Ett krokfiske som påminner
om spinnfisket är det vanliga
draget, och om flera drag användas
som utspännas genom en i vattnet
framdragen ställning av tråd eller
plåt talar man om utterfiske.
Användes för röding och harr, ofta
då med flugkrokar. Slutligen har
vi angelfiske, ståndkrok, långrev
och de s. k. saxarna.
Huvudfångsten utgöres av gädda, men även
lake, stor abborre, ål, torsk och
flundra. Av stor vikt är att
redskapen skötas. Detta innebär att
man alltemellanåt tar upp dem ur
vattnet, sköljer dem väl och hänger
upp dem till torkning.
Impregne-ring med lämpliga ämnen,
stenkols-tjära, reteol m. fl. i handeln
förekommande preparat för ryssjor
och notar samt barkextrakt för nät
ökar i hög grad redskapens
hållbarhet.
Rationellt fiske
Fiskevårdens mål, att åstadkomma
goda och värdefulla fiskbestånd, är
i och för sig inte tillräckligt.
Fiskbeståndet skall vara till nytta, det
måste sålunda bli föremål för
fångst, och för en så intensiv
fångst att vattnets
produktionsförmåga utnyttjas. Detta
åstadkommes genom ett rationellt fiske, som
innebär att man varken fiskar för
mycket eller för litet, utan just det
rätta lagom. Den värdefulla
snabbväxande fisken skall sparas till
dess den uppnått sin bästa tillväxt
och hunnit deltaga i leken en eller
ett par gånger. Viktigt är således
att spara de små individerna av
gädda, gös, storväxt laxöring,
röding och sik. Det lönar sig att
släppa dem tillbaka i vattnet och
få igen dem ett annat år betydligt
större och av högre ekonomiskt
värde. Men fisken får inte bli
alltför stor innan den bortfångas.
Fisket skall bedrivas så att de
mest utveckling skraftiga
fiskexemplaren gynnas.
Det kan vara roligt med stora
fiskar i vattnet, men sådana
tillgodogöra sig födan långt sämre
än de mindre uppväxande
exemplaren. Ett bestånd av alltför stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
