Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fortplantning - Forus majrova - Fosfatas - Fosfatasprovet - Fosfater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Forus majrova — Fosfater
471
fruktning — utvecklas till en ny
växt. Hos de encelliga växterna
sker den könlösa fortplantningen
genom att individen klyver sig i
två delar, som sedan båda växa ut
till moderindividens storlek. Hos
flercelliga växter är det vanligt att
en avsliten del av växtkroppen kan
växa ut till en ny växt. Denna form
av vegetativ fortplantning spelar
stor roll för i synnerhet svampar
och alger men även för åtskilliga
högre växter. Många växter ha
särskilda organ för vegetativ
fortplantning. I sin enklaste form
möter oss detta förhållande i aspars
och andra träds rotskott, de från
under- eller ovanjordiska utlöpare
uppväxande plantorna hos
kvickrot, åkertistel, smultron m. fl.
Andra exempel erbjuda potatis,
jordärtskocka, lök och
groddknop-parna i bladvecken hos den
brandgula liljan. Med konst
åstadkommes vegetativ fortplantning, när
man tar avläggare eller sticklingar
av bärbuskar och prydnadsväxter
eller genom skottympning på olika
underlag förökar fruktträd m. m.
—- Den genom vegetativ förökning
uppkomna nya individen kan ju
betraktas som en del av
moderindividen och är i fråga om arvsanlag
en upprepning av denna. Ur
praktisk synpunkt har detta sin stora
betydelse däri att en värdefull
för-äldratyp kan bevaras och
mångfaldigas oförändrad, (ex. potatis,
fruktträd, många prydnadsväxter).
Vid den könliga fortplantningen
har däremot den nya individen
erhållit arvsanlag från såväl
fader-som moderväxt och får följaktligen
— i den mån föräldrarna bära
olika arvsanlag — en ny, egen
an-lagstyp. Den könliga
fortplantningen innebär alltså på en gång en
förökning av antalet individer och
ett skapande av nya kombinationer
av ärftliga anlag; den svarar
allt
så i stor utsträckning för
mång-formigheten i naturen. —
Beträffande fortplantning hos djur se
Fosterutveckling. D. L.
Forus majrova, se Rova.
Fosfatas, se Enzym.
Fosfatasprovet avser att kontrollera
att pastöriseringsförordningens (se
Pastörisering) föreskrift om
upphettning av konsumtionsmjölk vid
mejerierna efterlevas. Vid
kontrollen i mejerierna användes Scharers
fotfatasprov. Detta grundar sig på
förekomsten i mjölk av enzymet
fosfatas, (se Enzym), vars närvaro
kan indirekt påvisas medelst en
färgreaktion. Vid rätt utförd
lång-tidspastörisering eller
lågpastörise-ring, (se Pastörisering), förstöres
enzymet och färgreaktionen
uteblir. C. B—l.
Fosfater äro salter av fosforsyra.
Den vanliga fosforsyran,
ortofos-forsyra, H3PO4, kan utbyta en, två
eller tre väteatomer (H) mot
metall, varigenom tre slag av fosfater
uppstå, nämligen primära,
sekundära och tertiära, även kallade
mono-, di- och trifosfat. I naturen
förekommande fosfater äro
huvudsakligen trifosfat av kalcium,
såsom i mineralen fosforit och apatit,
i djurens och människans
benstomme m. m. Då dessa fosfater äro
mycket svårlösliga och därigenom
ej lättillgängliga för växterna,
överför man trifosfat till
monofosfat medelst svavelsyra.
Superfosfat är sålunda en blandning av
monokalciumfosfat och gips
erhållen genom inverkan av svavelsyra
på mineralet fosforit, vilket är
tämligen rent trikalciumfosfat. På
samma sätt behandlar man apatit
och thomasfosfat. Denna
användning av fosfat är den ojämförligt
viktigaste. De flesta svenska jordar
innehålla ej tillräcklig mängd
växt-tillgänglig fosforsyra, varför sådan
måste tillföras som gödsel.
Fosfa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
