Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fosforproteiner - Fosforsyra - Fosterhinnor - Fosterutveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fosforsyra — Fosterutveckling
475
kanta och undersökta äggviteämnet
tillhörande denna grupp är kasein.
Dessutom äro följande
äggviteämnen fosforproteiner, nämligen:
vi-tellin i fågelägg, ichthulin i
fiskrom samt ett antal
slemsubstans-liknande äggviteämnen ävensom
några i körtelorganens
cellproto-plasma förhandenvarande
äggviteämnen. — Fosforproteiner äro
utpräglade syror, som färga
lakmus-papper rött. De äro olösliga i
vatten, men bilda lätt vattenlösliga
salter med alkalier. Syror fälla
fosforproteinerna ur dessa lösningar.
Salternas lösningar koagulera ej
vid uppvärmning och kunna kokas
utan utfällning. I övrigt ge
fosforproteinerna äggviteämnenas
vanliga fällningsreaktioner. —
Behandlar man fosforproteiner med 1%-ig
natronlut avspjälkas all fosfor som
fosforsyra. Fosforproteinerna visa
karakteristiskt förhållande till
pep-sinsaltsyra. Vid hydrolysen bildas
inga nucleinsyror och inga
purin-baser. F.
Fosforsyra, se Fosfater.
Fosterhinnor, se Efterbörd och
Fosterutveckling.
Fosterutveckling, den utveckling
ägget genomgår från befruktningen
till förlossningen. Sedan ägget
befruktats, fortskaffas det genom
äggledaren till livmodern, där det
häftar an vid slemhinnan. Genom
upprepade celldelningar bildas
sedan en hålighet, fylld av en vätska,
som alltmer och mer ökas,
varigenom cellerna trängas ifrån
varandra till .dess de slutligen komma i
ett enkelt lager runt om en central
hålighet. Efter någon tid finner
man detta lager fördubblat och
samtidigt visar sig på ett visst
ställe en långsträckt, oval
förtjock-ning, där cellerna ligga i många
lager, utgörande den första början
till själva fostret. Från denna
för-tjockning utväxer sedan mellan de
förut omnämnda cell-lagren ett
tredje lager, och väggen i den
blåsa, som ägget på detta
utvecklingsstadium bildar, utgöres
sålunda av tre lager eller blad, yttre,
mellersta och inre groddbladet, av
vilka vart och ett sedan lämnar
material till bestämda vävnader
och organ. Från det yttre
groddbladet bildas huden med
tillhörande bildningar samt nervsystemet
och sinnesorgan, från det inre
epitelbeklädnaden, (se
Epitelväv-nad) matsmältningsapparaten. Det
mellersta groddbladet ger upphov
till bindväv, ben, brosk, muskler
och blodkärl (se d. o.). Fostret
börjar efter någon tid att avsnöra sig
från den övriga delen av
äggblå-san. Det yttre groddbladet höjer
sig upp, bildande en vall runt om
fostret och detta dubbla veck
tillväxer alltmera, tills det slutligen
över fostrets rygg stöter
tillsammans från alla håll och där
sammansmälter, så att det inre bladet
kommer att bilda en sluten säck
runt fostret, den s. k. fårhinnan
eller amnion. Denna säck är fylld
med en vätska och tjänar till att
skydda fostret under utvecklingen.
Fostret näres huvudsakligen av
innehållet i äggcellen, som således
blir mindre och mindre. Fostret
avsnöres mer och mer och slutligen
står det i förbindelse med övriga
delar av ägget endast genom en
smal stjälk, navelsträngen. I
fosterkroppen har bildats det första
anlaget till matsmältningskanal,
som är ett i båda ändarna slutet
rör men som på mitten fortfarande
står i förbindelse med återstoden
av ägget. Från bakre ändan av
denna blivande tarm utväxer en ny
blåsformig bildning, urinhinnan
eller allantois. Denna hinna
tjänstgör dels som urinblåsa och dels har
den till uppgift att sedan äggets
eget näringsinnehåll är förbrukat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
