Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fruktodling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fruktodling
485
gödslingsbehovet, torde i korthet
sammanfattas sålunda. 1) Se till
att jorden är i gott kalktillstånd
med neutral reaktion (pH-värde
omkr. 7 eller något lägre för
stenfrukterna). 2) Använd ej för stark
kvävegiva till unga träd, som
skjuta normala, kraftiga skott.
Vanligt recept är 2—3 kg 20 %
superfosfat, 3—4 kg 40 % kalisalt per
år och 100 m2 areal. Då träden
bära frukt, bör kalimängden ökas
upp till det dubbla och
salpetermängden regleras allt efter som
skotten växa. — 3) Till fruktträd,
som bära frukt, kan 100—300 kg
brunnen ladugårdsgödsel per 100
m2 förordas allt efter jordens
godhet. Då 100 kg ladugårdsgödsel
normalt innehåller växtnäring
motsvarande ca 3,5 kg kalksalpeter,
1,5 kg 20 % superfosfat och 1,5 kg
40 % kali, skulle dessa tal ange
någon norm för näringsbehovet.
Försök ha emellertid visat, att
ifråga om äppleträd ger
ladugårdsgödseln bättre resultat än om
ovanstående mängder konstgödsel
användas. Detta visar den naturliga
gödselns stora värde även till
fruktodling. Dock bör beaktas, att,
då enbart ladugårdsgödsel
användes, denna bör kompletteras med
2—4 kg 40 % kalisalt. — 4) Till
10—20-åriga fruktträd med normal
växt och skörd kan av enbart
konstgödsel förordas 3—5 kg
salpeter, 2—4 kg superfosfat och 5—8
kg 40 % kalisalt per 100 m2. •—
Ladugårdsgödsel, superfosfat och
kali utköres på vintern eller tidigt
på våren och nedbrukas. Salpeter
utföres under våren, då
vegetationen kommit igång. Här ovan
föreslagna gödselmängder kunna även
med fördel användas för olika
slag av bärbuskar. Det bör
tilläggas, att riklig kvävegödsling synes
befordra, men kalk och fosforsyra
hämma krusbärsmjöldaggens
upp
trädande. Brukning av jorden
under fruktträd och buskar är
nödvändig för ernående av goda
skördar och numera finnas styrbara
redskap, som möjliggöra brukning
intill stammarna.
Att anlägga gräsvallar i
fruktträdgården är alldeles felaktigt.
— Mellankulturer. Under de
första åren efter planteringen
odlas jordgubbar, ettåriga
köksväx-ter, potatis, rotfrukter o. dyl.
mellan träden. I en del större
planteringar odlas mellan träden såsom
täckgröda humleluzern och vissa
andra baljväxter eller t. ex. senap.
De beskugga jorden under
sommaren och öka jordens mullhalt och
kväveförråd, om de få växa till
hösten och då nedplöjas. Denna
täckgröda (cover crop) sås sent på
sommaren för att inte förbruka
vatten och näring under den tid,
fruktträden ha användning för den.
Under eftersommaren och tidig
höst tar täckgrödan upp
överflödigt vatten och magasinerar även
kväve. Man har föreslagit, att vart
tredje år utbyta humleluzernen
mot rovor. Då man i våra dagar
kommit till insikt om betydelsen
av upprepade besprutningar mot
fruktträdens parasiter, passa ej
trädartade växter såsom bärbuskar,
mahonia m. fl. som mellankulturer
i en fruktträdgård. — Barken
på särskilt äldre träd, som stå illa
till eller lida brist på
näringsämnen, blir ofta mossbelupen och
fordrar då eftersyn. Med borste
avlägsnas den lossnande barken
ävensom lavar och mossor. Detta arbete
utföres under mildvädersdagar om
vintern. — Fruktträdens
fiender. Mot skadeinsekter och
parasitsvampar måste årligen
upprepade besprutningar företagas.
Härvid bör den mindre fruktodla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
