Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fårens sjukdomar - Fårens utfodring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530
Fårens utfodring
rets bandmask kan bli ända till 10
meter lång. — Av parasiterna i
levern är den stora leverflundran
den viktigaste. I artikeln
Inälvs-parasiter står att läsa om
samtliga ovannämnda parasitsjukdomar.
— Av parasiter förekomma ej
sällan flera på en gång. Ej ovanligt
är sålunda, att parasiter kunna
påvisas (genom äggen i träcken) i
lungor, mage, tarmar och lever på
en gång. Fåren bli då mycket
svaga och dö ej sällan. Det har visat
sig, att fårparasiter ej förekomma
så talrikt på höglänta, väl
dräne-rade beten.
Fuktiga beten infekteras
särskilt lätt av fårparasiternas
larver och ägg.
Det har även visat sig, att får, som
få allsidigt foder med vitamin- och
mineralbehovet tillfredsställt,
mera sällan drabbas av parasiter än
sådana som på grund av brister
i utfodringen redan förut äro
svaga och undernärda. — Mot
parasiterna ha vi numera ganska
effektiva medel som t. ex. nikotin-,
kopparsulfattabletter eller
-lösning. Vidare användes
koltetraklo-rid, fentiazin osv. Behandlingen
med dessa maskmedel bör
upprepas med jämna mellanrum.
Beträffande medel och doser rådfrågas
veterinär. — Får drabbas ej sällan
av bristsjukdomar. Magra djur på
en i något avseende bristfällig
foderstat få ofta inälvsparasiter. Får
böra i likhet med andra djur
vistas mycket utomhus. Under
vintern böra fåren få möjlighet att
äta tallris, bark, ljung osv. som
tillskottsfoder. — Dräktiga tackor
insjukna ibland mot slutet av
dräktighetstiden i en sjukdom, som
benämnes acidos (se Acetonämi).
— Genom överfodring med äggvita
kunna får insjukna. Beteskramp
(se d. o.) är en sådan sjukdom,
som uppträder på mycket
äggvite-rika beten. Fåren dö i kramp. —
Genom överfodring av baggar
uppkommer ofta urinstensbildning.
Stenarna fastna i maskformiga
bi-hanget på hanlemmen och baggen
blir sjuk. Ofta kan en operation
rädda djuret. — Hos lamm
förekommer en muskeldegeneration,
som även kallas lammlamhet.
Sjukdomen uppträder i
besättningar, där tackorna stått på
bristfälliga foderstater. Man anser, att
sjukdomen orsakas av fosfat- och
vitaminbrist. Oftast är det lamm
över 14 dagars ålder, som drabbas
av sjukdomen. Lammen börja
halta, komma i andnöd och dö
hastigt. Behandlingen får i första hand
gå ut på förebyggande åtgärder
(se även Förlamning). Dhl.
Fårens utfodring. Fåren äro våra
förnämsta betesdjur. En
ekonomisk fårskötsel bör också i största
möjliga utsträckning byggas på
betesgång. På mindre rikt givande
betesmarker ha fåren ofta
företräde framför nötkreaturen. Även
om fåren under en stor del av året
kunna hämta sin näring på betet
är det i vårt klimat nödvändigt att
vissa tider utfodra fåren på stall.
I tabellen nedan anges
näringsbehovet för vuxna tackor.
Avelsbag-garnas näringsbehov sammanfaller
i huvudsak med det som angives
för tackornas underhåll och ullpro-
Näringsbehov per 100 kg levande vikt.
Foderenheter Gram smältbar äggvita
Underhåll o. ullproduktion ............. 1,0—1,3 85—110
Högdräktiga tackor ..................... 1,3—1,7 115—150
Digivande tackor ....................... 1,5—2,0 165—220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
