Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Galla - Gallbildning - Gallblomma - Gallkvalster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gallbildning — Gallkvalster
575
i digestionens tjänst och har stor
betydelse för sönderdelningen av
fett. Gallan har gul-grön färg och
besk smak. Den samlas i
gallblå-san, som ligger invid levern, och
föres därifrån till tarmen. Hästen
saknar gallblåsa och här föres
gallan direkt till tarmen. — Galla
innebär även ökning av ledvätskan
i en led eller innehållet i en
senskida utöver det normala, så att i
anslutning till ifrågavarande led
eller senskida bildas en blåsformig
eller mera långsträckt utbuktning,
där omgivningen tillåter det. Man
talar om ledgallor och
senskide-gallor. Gallor utgöra ofta endast
exteriörfel, men ibland är en galla
tecken på ett allvarligt lidande
i led eller senskida och då åtföljes
gallan av hälta (se d. o.). Gallor
uppkomma till följd av
överansträngning, inflammationer, slag,
vrickningar, sträckningar,
reumatiska anfall, rachitis, överfodring
med äggviterikt foder osv.
”Gräsgalla” är en galla, som visar sig
under betesgången men försvinner,
när hästen får torrfoder. En
ärftlig disposition för gallor kan också
föreligga. Då en galla blir kronisk,
”indureras” den, dvs. bindväv
växer in i ledkapselns och
senskidans väggar. Som behandling
använder man sig av ingnidning av
skarpsalva, (blistring), bränning
(se d. o.) och insprutning av en
del retande ämnen. Dhl.
Gallbildning, en vanligen av smärre
djur, t. ex. insekter eller kvalster,
orsakad störning i växternas
normala utveckling och tillväxt.
Gallbildningarna ha mycket växlande
form och storlek, oftast utgöras
de av glatta eller håriga svulster
på olika växtdelar, även på
rötterna, eller av bucklor eller filthåriga
fläckar på bladen osv. De omsluta
och skydda i regel de djur, som
framkallat dem. Se vidare bl. a.
Gallkvalster, Gallmyggor samt
Parasitsteklar (gallsteklar). O. A.
Gallblomma kallas en blomma, som
saknar pistill och därför ej kan
sätta frukt.
Gallkvalster, ytterst små, oftast
gall-bildande kvalster, som sällan bli
längre än 1/4 mm. De ha
mask-likt förlängd, tätt och fint ringad
kropp samt blott 2 par ben, vilka
sitta långt fram.
Plommongall-kvalstret, som lever på
plommonträd och t. ex. slånbuskar, orsakar
ljusa, rundade vårtlika svulster på
bladen, mestadels i kanten och ofta
även läppformiga ansvällningar
på frukterna. Pärongallkvalstret
som huvudsakligen förekommer på
päronträd, orsakar på bladen
talrika, från båda sidor väl synliga,
låga och platta ansvällningar, som
i början hos yngre blad äro röda,
hos äldre i regel gulgröna, men
efterhand svartna, varvid bladen i
Plommon och plommonblad med
gallbildningar orsakade av plommongallkvalstret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
