Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glödfosfat - Glödgningsförlust - Gnejs - Golv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
594
Glödningsförlust — Golv
Rhenaniafosfat och motsvarande
produkter framställas i Tyskland,
Belgien och Frankrike och synes
där kunna konkurrera med
super-och thomasfosfat. — I Amerika
har man försökt ett annat
framställningssätt nämligen behandling
av glödande fosforit med
vattenånga, varvid innehållet av fluor
förflyktigas. Det är fluorhalten
som angives skola vara orsaken
till råfosfaternas ringa löslighet.
— I Sverige har efter senaste
kriget framkommit ett av Vargöns
AB vid Porjus tillverkat
smältfos-fat. Detta, som innehåller upp till
22,5 procent för växterna
tillgänglig fosforsyra, har prövats i försök
och i vissa fall visat sig kunna ge
ungefär samma verkan som
pulver-formigt superfosfat. —
Thomasfosfat (se detta ord och fosforgödsel).
G. S.
Glödgningsförlust, se Humus.
Gnejs, se Bergarter.
Golv utföras numera vanligtvis av
betong i stallar och källare samt
för övrigt av trä. I badrum och
dylika utrymmen där golvet måste
vara fullständigt vattentätt lägges
på trägolvet plattor eller
golvmassa på underlag av minst tre lag
asfaltpapp klistrade över varandra
med asfaltlösning, s. k.
membranisolering. Golv utsatta för stark
slitning eller för påverkan av syror
kunna läggas av Höganäsplattor
eller golvklinker. — Betonggolv.
På den väl avjämnade och
stampade jorden eller på det
planspräng-da berget lägges ett minst 10 cm
tjockt lager av grus eller
stenskärv som packas väl. På detta
gju-tes ett 8—12 cm tjockt lager
betong i blandning 1:4:6 eller 1:5:7.
På denna gjutning lägges i
omedelbar följd ett 2 till 3 cm tjockt lager
cementbruk i blandning 1:2 å 3,
som stålslipas eller avjämnas med
bräda. Bräda användes om golvet
ej får vara halt. — Trägolv. Det
vanliga brädgolvets största
olägenhet är att det nästan alltid är fullt
av springor i vilka orenlighet
samlas.
Golvträ skall vid inläggningen
vara väl torrt.
Inlägges fuktigt virke i golvet
uppstå alltför breda springor vid
hoptorkningen. Golvbräderna som
skola vara spåntade måste vid
inläggningen drivas väl tillsamman. En
annan olägenhet med brädgolvet
är dess tämligen dåliga
motståndskraft mot nötning. Golvet blir i
regel starkare om det lägges av
furu än om det lägges av gran.
Blandning av furu och gran bör ej
användas ty det medför ojämn
slitning. Bräderna böra vara sågade
så att årsringarna stå på kant när
bräderna ligga på sin plats i
golvet. Framförallt skall kärnsidan
av bräderna aldrig ligga uppåt.
Renhållningen av trägolv
underlättas i hög grad om golvet
fernissas eller strykes med
cellulosalack. Ett golv behandlat på detta
sätt måste emellanåt strykas om.
Linoleummattor äro en utmärkt
beläggning för trägolv. Mattorna
måste dock för att bli hållbara
läggas på slätt underlag. Gamla
slitna trägolv måste därför slipas
eller hyvlas innan mattan lägges på.
Linoleummattor få ej läggas på
nya trägolv förrän efter ett år.
Annars kan fuktigheten i virket
stängas in och ge upphov till
röta.
Betydligt mera hållbara och lätta
att hålla rena än brädgolven äro
de s. k. parkettgolven. Till dessa
användes vanligen ek, men även
björk. Mönstrade parkettgolv
läggas på ett underlag av 1" bräder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
