Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gullhavre - Gullhönor - Gullkorn - Gullkrage - Gullregn - Gullris - Gulltrav - Gullviva - Gul lupin - Gulmelot - Gulmåra - Gulrost - Gulsot - Gulspetssjuka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
620
Gullhönor — Gulspetssjuka
gång på godartad ängsmark
förekommande dock mindre vanligt,
för djuren både som bete och hö
begärligt gräs som dock sällan
användes i jordbruket hos oss.
B. W—n.
Gullhönor, se Nyckelpigor.
Gullkorn, se Korn.
Gullkrage (Chrysantemum ségetum)
kan enklast beskrivas såsom en gul
prästkrage, som är ettårig och
således uppträder i vårsådda grödor.
(Färgkullan, med vilken den
närmast förväxlas, är flerårig och
förekommer i vallar och på icke
odlad mark.) Gullkragen
förekommer i vårt land inom
västkustlandskapen från Skåne till Bohuslän.
Den anses ofta angiva kalkbrist i
jorden, men i försök har den visat
sig växa bra på starkt kalkad jord.
Den är svår att utrota i sädesfält,
då den gror så sent att den icke
skadas av ogräsharvning. Den är
också föga känslig för bestoftning
med kalkkväve eller besprutning.
Endast nitrokresolpreparat ha
visat sig någorlunda verksamma,
men samtidigt också riskabla för
grödan. Hackrensning i lämpliga
grödor kan rekommenderas. A. Å.
Gullregn (Laburnum vulgäre) av
baljväxternas familj
(Legumino-sae) är en i södra och mellersta
Sverige som prydnadsväxt allmänt
odlad större buske eller mindre
träd med trefingrade blad och
långa, hängande klasar av
guldgula blommor. Blomningstiden är
maj—juni. Det till utseendet
likartade alpgullregnet (L. alpinum)
är härdigare och kan odlas längre
mot norr. Båda arternas frön äro
mycket giftiga. D. L.
Gullris, se Blomsterodling, Perenna
blomsterväxter.
Gulltrav, se Blomsterodling, Perenna
blomsterväxter.
Gullviva, se Viva.
Gul lupin, se Lupin.
Gulmelot, se Sötväppling.
Gulmåra, se Måra.
Gulrost, en av de på sädesslag
förekommande rostsvamparna (se
d. o.). Den angriper, vete, korn,
råg, och flera vilda gräs, men
omfattar många olika raser,
anpassade för olika arter och sorter av
värdväxter. Den alstrar små gula
hopar av sommarsporer på
strim-eller bandformiga bladfläckar och
i axen samt vintersporer i
pricklika svarta samlingar. Sjukdomen
bekämpas genom odling av
motståndskraftiga sorter, riklig
kaligödsling men undvikande av för
mycket kväve. Th. Lfs.
Gulsot, vanligen symptom på en
rubbning i leverfunktionen, varvid
gall-färgämnena i stället för att gå med
gallan till tarmen komma ut i
blod-och lymfbanor, varvid diverse
vävnader komma att färgas mer eller
mindre gula. Gulsoten framträder
på synliga slemhinnor och vita
hudställen. I urin, mjölk och svett från
sjuka djur kunna gallfärgämnen
påvisas. Ytterligare symptom vid
gulsot äro dålig aptit, avmagring,
nedsatt allmäntillstånd, nervösa
störningar, muskelkramper osv.
Orsaker till gulsot kunna vara
många, t. ex. tilltäppning av
gall-avflödet till tarmen,
leverinflammation, parasiter, förgiftningar,
stora inre blödningar,
sommarsjuka m. fl. Behandlingen rättas efter
orsakerna. Dhl.
Gulspetssjuka, på havre, korn och
andra gräs förekommande
sjukdom, som kännetecknas av att
bladspetsarna gulna, rulla ihop sig
och bli hängande som pisksnärtar.
Axen utvecklas dåligt, medan
sen-skott bildas rikligt. Sjukdomen
uppträder på vissa jordar
(uppodlade hedar, mossar, myrar och
mark som vunnits genom
sjösänkning).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
