Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gödselvård - Gödselvårdslån och -bidrag - Gödsling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gödselvårdslån och -bidrag — Gödsling
633
körning på gödselstaden. På dylikt
sätt erhålles en organisk
fullgödsel, vilken med avseende på sin
näringssammansättning kan
anpassas efter gårdens genomsnittliga
behov av växtnäringstillförsel. Se
Stallgödsel och Gödselstad. G. S.
Gödselvårdslån och -bidrag, se
Statens låne- och bidragsverksamhet,
inre rationalisering.
Gödsling. För att kunna utnyttja
såväl gödselmedel som kalk på bästa
sätt fordras kännedom om
odlingsmarkernas allmänna närings- och
kalktillstånd. Snabb vägledning
härvidlag erhålles genom kemisk
undersökning av enligt särskilda
föreskrifter uttagna jordprov —
markkartering (jordprovsanalys),
vilken för ringa kostnad utföres
genom förmedling av
hushållningssällskapen. Resultatet. av
jord-provsundersökningen återgives i
form av en markkarta. Denna ger
besked om var på åkern eller
betesmarken behov av fosfor- och
kaliumtillförsel samt kalkning
föreligger. Bästa upplysning om
behovet av såväl kväve, fosfor och
kalium som kalcium (kalk) fås
genom ett flertal år efter år
upprepade fältförsök utlagda med
ledning av markkarteringen.
Fältförsöket lämnar direkt vägledning om
vilka kalkmängder och om vilka
givor av olika gödselmedel som det
kan löna sig att tillföra olika
grödor. — Den som inte genom
markkartering och fältförsök skaffat
sig vägledning för gödslingens
utförande på olika skiften och
betesfållor, gör klokt i att förutom
stallgödsel tillföra jorden allsidigt med
handelsgödsel, dvs. ge såväl
kvävesom fosfor- och kaliumgödsel. Som
vägledning härvid tjäna följande
allmänna anvisningar, som lämnats
uti det av statsagronomen Franck
utarbetade flygbladet ”Regler och
råd rörande rationell gödsling och
kalkning” (1944). —
Kvävegöds-lingsbehovet bestämmes i första
hand av grödan (baljväxt eller icke
baljväxt samt grödans stråstyrka),
i andra av markbeskaffenheten. —
Tacksamma för kvävegödsling äro
följande grödor: stråsäd,
rotfrukter, fodermärgkål, potatis, gräsrika
slåttervallar och betesvallar.
Olje-växter, hampa och flertalet
grön-saksväxter äro särskilt tacksamma
för kvävegödsling. Till spånadslin
bör kvävegödsling ske med
försiktighet, då kvaliteten eljest lätt kan
försämras. I allmänhet icke
kväve-behövande grödor äro alla
balj-växter, dvs. ärter, vicker, bönor,
klöver och luzern samt grödor, där
baljväxterna utgöra en stor del av
beståndet, t. ex. klöverrika
slåttervallar och baljväxtrika
blandsädes-grödor. — De kvävebehövande
grödorna böra tillföras kväve i form
av handelsgödsel på de allra flesta
jordar, undantagandes goda
kärrtorvjordar i södra och mellersta
Sverige. Norrländska torvjordar
äro däremot starkt
kvävebehövande. I regel minskar kvävebehovet
ju mullhaltigare jorden är, varför
rena mulljordar i allmänhet icke
behöva kvävegödslas. Detta gäller
även välförmultnade
kärrtorvjordar, såvida de ej äro belägna i
kalla och ogynnsamma lägen.
Mosstorvjordar och i synnerhet
vitmosstorvjordar äro starkt
kvävebehövande.
Tabellen på nästa sida anger
några försöksmässigt prövade
kvävegödselgivor på
fastmarks-jord (uttryckt i kg 15,5 %
kvävegödsel pr hektar), som visat
sig ekonomiskt fördelaktiga vid
en riktig fördelning av
stallgödseln.
Då förfrukten utgöres av en god
baljväxtgröda, kunna kvävegivorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
