Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haverrot - Havre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
656
Havre
och gula blommor i 3—4 cm breda
korgar; den är allmän i Syd- och
Mellansverige på åkerrenar och
vägkanter. Den långa pålroten är
ätlig; en närstående art med
violetta blommor, den ӊkta
haverro-ten” (T. porrifolius) odlades förr
för de smakliga rötternas skull. —
Första ledet i ordet haverrot har
icke, som ofta antas, med havre att
göra utan är ett gammalt ord med
betydelsen bock. D. L.
Havre tillhör gräsfamiljen. Släktet
Avena, till vilken havren hänföres,
omfattar ett stort antal arter. De
flesta av dessa äro vilda och av
ringa intresse för jordbrukaren.
Det är egentligen endast
flyghavren (Avena fatua) bland de vilda
arterna samt den odlade havren
(Avena sativa), som jordbrukaren
har anledning intressera sig för.
Flyghavren kan nämligen
uppträda som ett allvarligt ogräs och den
odlade havren är en av våra
viktigaste kulturväxter. Havre-släktet
utmärkes av två-flerblommiga
småax, som sitta i en hopdragen eller
utbredd vippa. Ytteragnarna äro
tunna och ofta försedda med ett
långt, knäböjt och spiralvridet
borst. Kärnorna omslutas av
inner agnarna (havreskalet) men äro
ej sammanväxta med dessa. Hos
de flesta former sitter
havreskalet kvar efter tröskningen
(skal-täckt havre), men hos en del
former omslutas kärnorna så löst av
havreskalet att detta vid
tröskningen skiljes från kärnan (naken
havre). Havren är självbefruktare
och endast undantagsvis
framkomma spontana korsningar. Den är
vanligen högväxt, med breda och
platta blad. I tidigt
utvecklingsstadium är havren mörkare grön än
korn och vete. Bladen sakna
bladöron men ha ett tydligt snärp.
Flyghavren har en pyramidlik och
allsidigt utbredd vippa. Alla
blommorna i vippan äro borstbärande
och yttre blomfjället är vid basen
starkt styvhårigt. Flyghavren
liknar i övrigt till sitt yttre ganska
mycket den odlade havren. Då den
förekommer bland denna är den
också mycket svår att rensa bort.
I Östergötland är den ett
besvärligt ogräs. Såväl svartkärniga som
gul- och gråkärniga former av
flyghavren förekomma. Odlad
havre har en vippa av mycket
växlande utseende, och man urskiljer
därför följande: plymvippehavre
(vippa ensidig), styvvippehavre
(vippa ensidigt pyramidlik, något
överhängande), yvvippehavre
(vippa allsidig, pyramidlik),
spärrvip-pehavre (vippa allsidig med
båg-formigt utspärrade vippgrenar),
slakvippehavre (vippa ensidigt
pyramidlik med korta, vågräta eller
hängande huvudgrenar).
Blommorna i småaxen äro antingen icke
borstbärande eller är endast den
nedre borstbärande, de hos
flyghavren rikligt förekommande
håren vid yttre blomfjällets bas
saknas så gott som helt och hållet.
Förutom mellan skaltäckt och
naken havre skiljes mellan vithavre
och svarthavre. Av de från dessa
svagt avvikande färgtyperna
räknas gulhavren till vithavregruppen
och hrunhavren till
svarthavre-gruppen. Av de 2—3 kärnorna i
varje småax är den nedersta
(yt-terkornet) värdefullast för utsäde,
då den på grund av sin kraftiga
utveckling ger upphov till bättre
groddplantor. De längre upp i
småaxen sittande kärnorna
(innerkor-nen) äro mindre. Vid rensning för
erhållande av gott utsäde bör
in-nerkornen rensas ifrån i största
möjliga utsträckning. — Sorter. De
tidigast odlade lantsorterna av
havre tillhörde slakvippehavren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
