Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
658
Havre
Exempel på dessa typer ha vi
ännu i den nordsvenska vithavren
och i den grå spetshavren. Innan
växtförädlingen i vårt eget land
framställt nya sorter, infördes
havre från Mellaneuropa,
Storbritannien och Kanada. På detta
sätt inkommo till landet den tyska
Probstei-havren och den ryska
Li-gowo-havren. De tillhöra
styv-vippehavren. Genom den svenska
växtförädlingen har sedan
framkommit ett antal sorter, bland
vilka skall nämnas av vit- och
gulhavren: Segerhavre, utsläppt 1908
och härstammande från
Miltonhavre (Probstei) genom urval. Den
har en utmärkt kärnkvalitet, och
är medelsen. Segerhavre odlas
ännu i ganska stor utsträckning,
trots att nyare sorter kommit i
marknaden. Till den medelsena
gruppen höra också Sol I och Sol
II. En sen sort är Örnhavre, som
har en ganska liten vit och fyllig
kärna. Medeltidiga sorter äro
Guldregnshavre II med en gul och
något mindre kärna än Seger. Till
den medeltidiga gruppen räknas
också Diamant, Ligowo IV, Stjärn,
Vasa II, Flämingsgold och Trio.
Tidiga sorter äro Primus II och
Bambu. Den senare är särskilt
lämplig för odling på organogena
jordar, eftersom den är mycket
styvstråig. Mycket tidiga
vithavre-sorter äro Vidar och Vit Odal.
Båda dessa sorter äro följaktligen i
första hand avsedda för norra
Sverige. Av svarthavren finnas
följande sorter för vårt land.
Medelsena äro Plymhavre och
Stormo-gul II. Den förstnämnda har låg
avkastning men mycket rik
bladutveckling och kan därför med
fördel användas för grönfoder.
Även Stormogul II är bra för
grönfoder men är dessutom en högt
avkastande svarthavresort och
lämpar sig alltså också för odling
till mogen skörd. Medeltidiga
svarthavresorter äro Argus, Extra
Klock, Klock II, Klock III samt
Engelbrekt II. Sirius I och Sirius
II äro tidiga men ej lika tidiga
som Orion II, Orion III och Sama.
De lämpa sig alltså särskilt bra i
trakter av Norrland, där tidighet
är en avgörande faktor. — Odling.
Havrens krav på klimat äro ej
särskilt stora. Den trivs bra i
tempererat, fuktigt klimat. Mot sena
vårfrostnätter är den tämligen
motståndskraftig men för tidiga
höstfroster är den mera ömtålig.
Grobarheten hos skörden kan
genom de senare nedsättas. Havrens
krav på jordmån äro små och den
kan odlas på alla slags jordar.
På starkt kalkhaltiga jordar
kan havren angripas av
grå-fläcksjuka, som beror på att
den ej erhåller tillräckligt med
mangan, eller av gulspetssjuka,
som beror på underskott i den
upptagna mängden koppar.
Havre är ej nogräknad med
förfrukten men är själv en
dålig förfrukt. Den bör gödslas
endast måttligt. Kali till havre
betalar sig i regel endast i kalifattiga
trakter, kväve kan tillföras med
20—30 kg per ha rent kväve och
fosforsyra kan också ges med 20—
30 kg per ha utom på mull- och
torvjordar, där givan bör ökas. På
gråfläcksjuk mark kan 50 kg/ha
mangansulfat tillföras, och där
risk för gulspetssjuka föreligger
50 kg/ha kopparsulfat. Havren
bör sås tidigt för att angrepp av
fritfluga skall undvikas.
Utsädes-mängden kan variera mellan 150—
200 kg/ha. I den uppkomna säden
bör ogräsharvas eller sprutas med
kemiska medel mot fröogräs, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
