Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovbeslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
682
Hovbeslag
framåt med bräcktången i
skoarmens riktning. Är hästen känslig
eller hornet dåligt, så bör man
slå tillbaka skon och plocka
bort söm för söm. — Med
verkningen avses att taga bort
förvuxet horn och ge hoven dess rätta
form samt att bereda skon ett
stadigt läge. Att ange hur mycket,
som skall tagas bort av hornet,
låter sig ej göra, beroende på de
stora individuella skiljaktigheterna
beträffande hovform, men några
hållpunkter kan nämnas. Tåaxeln
(se ovan) bör, som tidigare nämnts,
hållas rak. Tåväggens höjd bör
förhålla sig till traktväggens som
2:1. Man utgår från trakten och
gör tån dubbelt så hög. Slutligen
böra hovhalvorna vara lika höga,
så att ej ena ballen (se Hov)
ligger pressad upp i ett högre plan
än den andra. Tå vinklarna
(vinkeln mellan markytan och
tåväggen) böra på framhovar vara
ungefär 40—45° och på bakhovar
50—55°. I övrigt går man ner så
långt i hornet, att man får ett gott
samband mellan vägg och sula. Vid
verkningen bör hornsulan sparas så
mycket som möjligt. Endast mört
och söndersprucket horn (se
Hornkvalitet) avlägsnas. Beträffande
strålen (se Hov) gäller, att denna
skall sparas så mycket som
möjligt. Hornstrålen motsvarar
hund-och kattdjurens trampdynor och
skall nå ner till marken och hjälpa
till vid uppbärandet av tyngden.
Från strålen avlägsnas vid
verkningen endast trasigt och
sönderfallande horn. Strålf årorna (se
Hov) rensas upp. Hörnstöden (se
Hov) få ej sänkas under bärplanet.
Unghästar böra verkas en gång
i månaden, medan äldre hästar
böra verkas och skos om var
^:e—6:e vecka.
När hoven är färdigverkad,
raspas ett läge i tån för tåkappan
och sedan vidtager riktning och
tillpassning av skon. Tillpassningen
bör ske med varm sko, dock ej så
het, att hornet tager skada. Vid
tillpassningen skall tillses, att skons
ytterrand sammanfaller med
bär-randskanten (se Hov) i tå och
sida. Från sista sömhålet skall skons
ytterkant gå utanför
bärrandskan-ten, så att den vid trakthörnet
ligger V2—1 cm utanför detsamma.
I varje fall bör en lodlinje, som
tangerar kronan, ha understöd av
beslaget. Skon bör vara så lång, att
den når —1 cm bakom
trakthörnen. Sömhålen skola ligga mitt
över vita linjen (se Hov).
Hörnstöden (se Hov) böra ligga an mot
skons bäryta. Strålen får ej
tryckas av traktarmarnas innerkanter.
Beslaget skall vara fullkomligt
plant och tillräckligt brett för att
även en del av hornsulan skall få
stöd på detsamma. Ibland
använder man sig av tåriktning, varmed
menas en upphöjning av skons
halva tådel från ytterranden räknat
till % av godsets tjocklek.
Avsikten med denna uppböjning av
skons tådel är att dels få en
lättare överrullning över tån vid
upplyftandet av foten och dels att
få en förmånligare slityteriktning
i tån. Tåriktning användes endast
på framhovar och framför allt på
lättare hästar. På fram rullar
hoven över tån vid upplyftandet,
medan bakhovarna lyftas mera rakt
upp, när de lämna marken. Skor
kunna riktas trångt eller vitt,
alltefter hovform och gångart (se
nedan). — Hästskorna fästas med
ma-skintillverkade söm, som bestå av
huvud, klinga och spets. Spetsen är
avfasad på ena sidan och denna
avfasning kallas svick. Svicken,
som vid spikningen skall vändas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
