Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovsjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hovsjukdomar
689
dersula mellan skon och hoven.
PG-beslaget (se d. o.) kan här med
fördel användas. — Hovkräfta, ett ut
präglat kroniskt lidande i
hovläder-huden med bildning av ett
smör-jigt mindervärdigt horn till följd
av en abnorm cellverksamhet.
Sjukdomen har sannolikt ingen
enhetlig orsak. Infektionsmoment kunna
ingå och likaledes får man räkna
med interna disponerande moment.
Processen börjar vanligen i
strål-området och kan sedan sprida sig
över hela sulan och upp efter
väggen. Ofta äro flera hovar angripna
på samma häst och ej sällan äro
alla fyra med i processen. I de
södra landsdelarna är lidandet
vanligare än i andra. Sjukdomen
trotsar ofta all behandling, men ett
fast tryck på processen genom att
använda täcksko tillsammans med
exempelvis salicylsyra ger ibland
gott resultat. —
Hovbroskförbe-ning, ett hovlidande, som de senare
åren låtit tala om sig mycket,
beroende på att man till följd av dess
ärftlighet och därmed allt större
utbredning måst taga itu med
detsamma med största allvar.
Lidandet består i att de normalt mjuka
och elastiska hovbrosken (se Hov)
bli säten för en så småningom
skeende omvandlingsprocess till
benvävnad. Brosken övergå slutligen i
hela sin utsträckning till ben.
Genom denna förbeningsprocess låses
hovmekanismen (se Hov), hovens
isättande i marken sker mera
stumt och resultatet blir
ytterligare skador i brosken omgivande
vävnader. Dessa senare skador äro
ej sällan av stengallenatur. Det är
ofta ej blott hovbrosken, som
undergår en förbeningsprocess, utan
ben växer även in i omgivande
mjukdelar, t. ex. elastiska putan,
djupa böjsenan och
hovledskap-seln. Hovbroskförbening förekom-
mer nästan uteslutande på
fram-hovar och oftast på tyngre hästar.
Vanligen börjar förbeningen i
yt-terbrosket, beroende på den hos
dessa tyngre hästar så vanliga
marktrångheten med åtföljande
överbelastning på hovens
ytter-halva som följd. Lidandet leder
förr eller senare till hälta (se d. o.)
och många äro de hästar, som i
förtid slagits ut på grund av
hovbroskförbening. Orsakerna till
hovbroskförbening äro flera. Anlagen
för sjukdomen gå i arv. Därför böra
hästar, som redan i unga år
besväras av sjukdomen och hos vilka inga
yttre orsaker påträffas, ej
användas i aveln. Andra orsaker äro
stötar och sårskador, som träffa
brosken, samt vidare en felaktig
belastning och felaktiga beslag
(hak-skor). Har lidandet väl kommit i
gång, finnes ingen möjlighet att
hejda detsamma. Behandlingen
måste därför inriktas på att söka
lindra smärtorna. Detta kan ske på
olika sätt. Homkapseln bör hållas
mjuk genom vattenbehandling och
hovsalvor. Som sådana kunna
användas animaliskt fett av olika
slag. Svinister är bra, men för att
hindra detta att härskna bör
tillsats av t. ex. salicylsyra användas.
Lämplig komposition är svinister
1000 g och salicylsyra 10 g.
Spillolja (maskinolja) bör ej användas
som hovsalva. De i denna befintliga
små mikroskopiska
metallpartiklarna kunna reta huden ovanför
hornkapseln till ett kroniskt eksem. För
att i någon mån söka frigöra den
genom hovbroskförbeningen
bundna hovmekanismen brukar man
ibland i hornkapseln skära upp
lodräta fåror från kronrand—bärrand
på övergången mellan sidovägg och
traktvägg. Fårorna fyllas sedan
med vax för att förhindra
uttork-ning av hornet.
44 — Nya Lantmannens bok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
