Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hönssjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hönssjukdomar
775
den föregående. Sjukdomen
förekommer i två eller kanske tre
huvudformer. Den i vårt land utan
tvekan vanligaste formen angriper
huvudsakligen djur under två års
ålder och förekommer synbarligen
i ungefär samma hönsstammar
som hönslamheten. Leukosen
orsakas av allt att döma av ett virus,
men även här torde andra
faktorer, bl. a. av ärftlig natur, ha stor
betydelse. Symtomen äro växlande,
ibland dö djuren helt plötsligt utan
att något anmärkningsvärt
tidigare iakttagits på dem, ibland åter
äro djuren slöa och svaga i mer än
ett par veckor. Samtidigt magra
de starkt och bli bleka i kammen.
Intill dess att vår kännedom om
leukosen och dess orsaker blivit
mer fullständig, bör sjukdomen
bekämpas som en arvssjukdom, dvs.
man gallrar ut de stammar inom
vilka sjukdomen förekommit. I
avel böra endast djur över två års
ålder användas. Då man rekryterar
sin besättning, böra samma
försiktighetsmått iakttagas som vid
hönslamhet. — Tuberkulos
angriper företrädesvis äldre höns och
kan inom loppet av några månader
praktiskt taget ödelägga en hel
besättning. Sjukdomen förekommer
synbarligen mest i mindre
hönsgårdar, där hygienen inte är
oklanderlig. Sjukdomssymtomen äro inte
karakteristiska: avmagring,
bleknande kam, upphörd
äggproduktion och ofta hälta.
Tuberkelbakte-rien är här av s. k. aviär typ. Den
är sålunda inte identisk med de
hos människan och nötkreaturen
vanligen förekommande typerna
(den humana resp, den bovina
ty-„. pen). Den ger dock trots detta inte
alltför sällan anslag hos
nötkreatur och särskilt svin och kan
möjligen även framkalla sjukdom hos
människa. Tuberkulosen kan hos
Lever och mjälte från höna med
tuberkulos.
hönsen ha sitt säte i praktiskt
taget alla organ; den ovannämnda
hältan beror på att benmärgen i
extremitetbenen är angripen.
Med avföringen från
tuberku-lösa höns avgå i regel kolossala
mängder tuberkelbakterier,
varför strö, foder, vatten och
rastgård lätt bli höggradigt
infekterade.
Tuberkulosen bör bekämpas enligt
radikala metoder. Har sjukdomen
påvisats hos en höna vid
laborato-rieundersökning och flera höns
dött under den senaste tiden i
likartade symtom, bör hela
besättningen slaktas ned. Hönshuset
bör noggrant rengöras,
desinfek-ras och kalkas. Rastgården bör om
möjligt flyttas. Går icke detta, bör
den grävas om och ytskiktet
undanskaffas, varefter man kalkar
och för på grus närmast
hönshuset. Sedan man låtit hönsgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
