Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hönssjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hönssjukdomar
779
innehållet icke kan besmutsas med
avföring. Detta gäller både
kycklingar och vuxna höns. Har
cocci-dios utbrutit i en besättning, böra
svårt sjuka djur dödas. Lindrigt
sjuka och till synes friska djur
behandlas med sulfapreparat, vilka
kunna erhållas efter hänvändelse
till veterinär. Dessa preparat äro
nämligen receptbelagda. Innan
behandlingen verkställes, böra alla
till synes friska djur flyttas till
något icke infekterat ställe och där
hållas på nätbotten. Den
infekterade buren bör noggrant rengöras
och därefter sköljas ordentligt med
kokhett vatten. Vid rengöringen
kan man ha god hjälp av en
blås-lampa, särskilt i hörn, springor och
på andra eljest svåråtkomliga
ställen. Marken i den infekterade
rastgården kan vändas och kalkas
eller begjutas med rikligt med
kokhett vatten. Surmjölk eller
kärn-mjölk i stället för dricksvatten har
visat sig ha viss gynnsam effekt,
då det gäller att hålla en
coccidios-smitta inom relativt ofarliga
gränser. — Vid andra sjukdomar
orsakade av tarmparasiter kunna
parasiter av en mängd olika arter
påvisas. Vanligast äro hårmask,
springmask, spolmask och
bandmask. En höggradig förekomst av
dessa parasiter på ett större antal
höns tyder i regel på att hygienen
i besättningen inte skötes som sig
bör. Ju fler höns som finnas på en
viss yta, det må vara hönshus eller
rastgård, desto större risk för
tarmparasiter. Och desto
noggrannare bör renhållningen skötas.
Finnes rikligt med tarmparasiter på
enstaka höns är det sannolikt att
dessa djur av någon anledning äro
svaga och efterblivna eller att de
lida av någon kronisk sjukdom,
varigenom parasiternas
livsbetingelser gynnas. En höggradig
para
sitförekomst skadar naturligtvis
också i och för sig hönsen. Dödsfall
på grund av okomplicerad
hår-masksjuka, spolmasksjuka osv. äro
dock ganska sällsynta. Behandling
mot tarmparasiter av dessa slag
består i noggrann renhållning med
så effektivt undanskaffande som
möjligt av all avföring samt i vissa
fall medikamentös behandling.
Härvid inblandas tobaksmjöl i en
mängd av två procent av
torrfodrets vikt. Denna blandning gives
två dagar med tio dagars
mellanrum. Inblandningen bör ske med
den största omsorg, då
förgift-ningsfall lätt uppträda bland djur
som fått för mycket av
tobaks-mjölet. Yttre parasiter utgöras
huvudsakligen av löss och kvalster i
fjäderskruden samt benskabb.
Lössen äro ett par mm långa, de suga
inte blod men uppehålla sig
ständigt på hönsen till skillnad från de
något mindre blodsugande
kvalst-ren, vilka angripa sina offer
särskilt nattetid. Om löss och kvalster
kan sägas ungefär detsamma som
om tarmparasiterna. Hos välnärda
och välskötta djur utgöra de i
allmänhet inte något problem. I
besättningar där hygienen och
djurens kondition äro dåliga kunna
dessa parasiter däremot bli en
verklig plåga. Många
behandlingsmetoder finnas: ask- och mullbad,
bestrykning av sittpinnarna med
preparat, innehållande nikotin osv.
Rationellast är dock att pudra in
djuren med något insektsdödande
medel och samtidigt företaga en
verkligt noggrann rengöring av
hela hönshuset, sedan allt strö,
allt trasigt virke och dylikt
avlägsnats och bränts. Skabbdjur på
benen på hönsen orsaka s. k.
kalkben eller benskrov. Benen bli
härvid abnormt tjocka och skrovliga
samt belagda med skrovlig kalk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
