Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakt - Villebrådsarterna - Däggdjursvilt, ej rovdjur - Älg - Hjort - Rådjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jakt
809
hålan hållas öppen medelst några
käppar. Om hemkörningen dröjer
något bör det urtagna djuret
vändas med buken nedåt. Nödgas man
lämna det i skogen över natten,
måste djuret höjas från marken,
åtminstone med några grova
sla-nor såsom underlag. Får huden
ligga mot marken tar köttet snart
skada. Det lönar sig väl att vara
pedantiskt noggrann vid
djurkroppens behandling. En älgkropp är
numera mycket värdefull, men
häl-sovårdskontrollen är sträng och
illa behandlade kroppar bli ofta
kasserade eller betydligt
nerklas-sade.
Hjort. Hjortarna spela en
jämförelsevis underordnad roll såsom
jaktdjur i vårt land. Kronhjorten
finnes i något hundratal längst
söderut. Dovhjorten är något mera
utbredd. Den hålles på några
jaktdomäner i södra och mellersta
Sverige upp till Mälardalen, och
stammen kan beräknas uppgå till ett
par tusen djur. Kronhjorten
(Cér-vus élaphus) är ett mycket
ståtligt villebråd med vacker kropp och
hållning. Hornkronan blir på äldre
hanar rikt förgrenad utan
skovel-bildning. Det vanligaste jaktsättet
är klappjakt men även pyrschjakt
(smygjakt) användes. Då
kronhjorten är mycket vaksam måste stor
försiktighet iakttagas för att man
skall kunna komma i håll.
Dovhjorten (Ddma dåma) är mindre
än kronhjorten och ej lika elegant
i utseende och uppträdande.
Hornen äro utpräglade skovelhorn. Då
dovhjorten lätt kan skjutas ut,
måste den för att bibehållas vara
föremål för omtänksam jaktvård.
Jakten bedrives mest som
klappjakt, ibland även pyrschjakt. Se
sid. 835 och 837. Där den sällan
jagas är den ganska tam, men
vid upprepad jakt blir den skygg.
Några dagar gammal rådjurskilling.
Rådjur (Capréolus capréolus)
förekommer numera i hela vårt
land, ehuru sparsamt i Norrland
och övre Dalarna. Under senaste
decennierna ha rådjuren ökat
väsentligt, särskilt i mellersta
delarna av landet, där det numera är
ett av de förnämsta och vanligaste
villebråden. Hanen (bocken) bär
under tiden maj—december
färdigbildade horn, som på årsgamla
bockar vanligen äro tillspetsade
(spetsbock) och sedan årligen bli
grövre och flerspetsade
(gaffelbock, kapitalbock). Vid 5 å 6 års
ålder börja hornen avtaga i styrka.
Åtskilliga avvikelser förekomma,
och man har t. o. m. funnit
hondjur med hornbildningar. Honan
benämnes rå eller råget. Hon är
något mindre än bocken, som väger
15—25 kg. (slaktvikt) mot geten
12—18 kg. Ungen kallas kid eller
killing. Brunsten infaller hos
rådjuren i juli—augusti.
Fosterutvecklingen är i början långsam och
går först i februari snabbare. I maj
föder geten 1 eller 2 ungar, som
efter ett par veckor kunna följa
modern. Under vår och sommar
livnära sig rådjuren av diverse
gräs, gärna även odlade, såsom
klöver, brodd av sädesslag m. m.,
på hösten även ollon, svampar,
knoppar av träd. På vintern blir
dieten ljung, spädare enkvistar och
i övrigt vad som kan sparkas upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
