- Project Runeberg -  Nya Lantmannens Bok /
812

(1949) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakt - Villebrådsarterna - Däggdjursvilt, ej rovdjur - Kanin - Bäver - Fågelvilt, ej rovfåglar - Tjäder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

812

Jakt

frett, en art av iller, vilken driver
ut kaninen ur gångarna. Även
klappjakt och jakt med stående
hund förekommer. Vildkaninens
kött är föga uppskattat, vilket
tvi-velsutan bidrager till att
efterhål-landet ej bedrives i den omfattning
som är önskvärd.

Bäver (Cdstor fiber) är vår
största inhemska gnagare. Den har
en högt uppskattad och värdefull
päls, tät, till färgen brungrå med
svartspetsade tår. Intresserade
naturvänner ha sedan ett tjugotal år
åter inplanterat den i mitten av
1800-talet i vårt land utrotade
bävern på ett flertal ställen och det
vill synas som den ånyo skulle
sprida sig litet varstans i vårt
land.

FÅGELVILT, EJ ROVFÅGLAR
Tjäder (Tétrao urogällus) är vår
största och stiligaste skogsfågel.
Fjäderskruden är hos tuppen
mörk-brun-svart, delvis blå- och
grön-glänsande med vita fläckar på
vingbukten. Den fullvuxna tuppen

Spelande tjäder.

väger 4 å 5 kg. Hönan är mindre,
väger ca 2 kg. Hon är
karakteristiskt rödbrunspräcklig. Tjädern är
huvudsakligen de stora skogarnas
fågel, ehuru den även uppträder i
hagmarker och större skogsbackar,
särskilt i södra Sverige. Den lever
på bärris, ljung, blad, särskilt är
blåbär eftersökt, även insekter äter
den. På hösten äter tjädern ollon,
havre, blad av asp m. m.
Vintertid utgöres den huvudsakliga
födan av tallbarr. Särskilt tupparna
kunna då samla sig i stora flockar
på kronor av fristående tallar, där
de nog ej kunna frånkännas en viss
skadegörelse. Större är dock den
skada, som åstadkommes på små
tallplantor, som avnypas och
därigenom dödas. Detta kan vid
skogsodlingar vara mycket
besvärande. Tidigt på våren låter tuppen
höra sitt mystiska, för jägarörat
tjusande spel, knäppningen,
klunken och så sisningen, då han
faller i extas och glömmer all
vaksamhet. Det var under denna, som
gamla tiders jägare kunde närma
sig och småningom komma till
skott. Jaktlagstiftningen lägger
numera hinder i vägen för det
förödande spelskyttet. Spelplatserna
äro ganska konstanta, vanligen väl
kända av traktens jägare. Även på
hösten förekommer tjäderspel, dock
mera oregelbundet. Det händer
emellanåt att tjädertuppar under
lektiden grips av något slags
vansinne och glömmer all försiktighet.
Redet, som ofta är ganska
oansenligt, lägger tjädern på marken
intill ett träd, en buske eller intill
en rishög, där hönan lägger 5—8
gulgrå, rödbrunprickiga ägg, som
kläckas efter 3—4 veckor. De äro
under denna tid utsatta för sådana
äggrövare som kråkor, nötskrikor,
mård, möjligen även grävling.
Kycklingarna äro under de första
veckorna mycket ömtåliga och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 22:33:09 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyalantman/0844.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free