Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakt - Jakthundar - Stövare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
838
Jakt
anses dock vara något mer
hård-dresserade än pointrar. Deras
långa hår gör dem något mer
härdiga för dålig väderlek.
Vorsteh-hunden härstammar från Tyskland
och har framkommit genom
korsningar mellan tyska hönshundar
och inblandningar med spanskt och
engelskt blod. Av vorsteh finnas
korthåriga och strävhåriga, de
förra liknande pointern ehuru mera
grovt byggda, de senare med strävt,
delvis ulligt hår, buskiga
ögonbryn och kraftigt skägg, som
förlänar denna vorsteh ett
karakteristiskt, robust utseende.
Färgteckningen är på båda varierande,
grå-eller brunschatterad, helbrun eller
vit med bruna fläckar. Dessa
hundar äro mycket intelligenta och
emottagliga för högre dressyr än
övriga hönshundar. Söket är dock
mera kort, och ståndet ej så eldigt
som hos pointer och setter. För
fasan och skogsfågel i snårig och
skogig mark äro de utmärkta. De
gå gärna i vatten och äro
förträffliga andhundar. De kunna förövrigt
utbildas för jakt på åtskilliga
andra villebråd, ej minst älg.
Hönshundens dressyr fordrar kunnighet
och tålamod. Först inläres
kammardressyren, på kommando skall han
springa ut och söka, komma på
vissling eller tillrop, på tecken med
handen lägga sig, även långt från
jägaren, gå bakom, m. m.
Benägenheten att stå är medfödd, men
den måste vid fältdressyren
befästas. Vidare inläres avancemang
(att gå fram mot det tryckande
villebrådet), apportering
(hämtning av skjutet villebråd) samt
helst även rapportering, dvs. att
om hunden finner fågel utom
jägarens synkrets han kommer fram
och liksom lockar jägaren till
platsen. Förr användes mest franska
eller engelska kommandoord,
numera förekommer mycket svenska.
De vanliga äro alléz (gå ut, sök),
avance (fram), apport (hämta),
couche (ligg), ici (hit, kom),
der-rière (gå bakom). Användes tvenne
hundar på jakten och den ene gör
stånd skall den andre sekundera,
dvs. också stå, även om han ej
känner villebrådet. Genom den
intima kontakten mellan jägaren och
hunden blir jakten med hönshund
särskilt intressant.
S t ö v a re användes vid jakt med
drivande hund. Av stövare finnas
ett flertal raser, som genom
planmässigt avelsarbete utvecklat sig
från ganska blandat ursprung. De
hos oss vanligast förekommande
äro hamilton-, schiller-,
smålands-och dunkerstövaren. Mindre vanliga
äro en del engelska raser, foxhound,
beagle, finska, schweiziska m. fl.
Några tidigare som självständiga
betraktade raser, såsom
kopparbergs- och gotlandsrasen hava
numera hänförts till hamiltonrasen.
Hamiltonstövaren har fått sitt
namn efter hovjägmästaren greve
A. P. Hamilton, som nedlagt ett
gott arbete för att åstadkomma
en enhetlig ras. Likväl innefattar
denna ras olika typer och
färgvariationer. Schiller st öv are ha
uppkallats efter lantbrukaren P.
Schiller som fick fram denna ras genom
blandning av den gamla svenska
stövaren med engelskt och
schweiziskt blod. De äro i regel något
mindre än hamiltonaren, något
smäckrare byggda samt äro
svarta med brunt huvud, bringa
och delvis bruna ben. Korsningar
mellan hamilton och schiller ha
ofta givit mycket goda jakthundar,
dock endast i första generationen.
De lämpa sig ej såsom avelshundar.
Smålandsstövaren har
framkommit genom korsning av en del
småländska stammar med
utländskt blod. En del av dessa födas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
