Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakt - Jaktvård - Jaktvapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
844
Jakt
delning mellan könen vid
beskattningen önskvärd. En omtyckt
åtgärd för viltvården är inplantering.
Sådan bör dock ske med
urskiljning. Vanligen vinner man större
effekt genom att vårda det
befintliga viltbeståndet genom
tillskotts-foder och skyddsanordningar.
Givetvis kan man dock snabbare öka
viltstammen genom inplantering av
sådana djur som fasaner,
rapphöns och hare. Man får då även
tillse att födan för dem är tillräcklig
under den svåra tiden på året
Genom ortens jaktvårdsförening kan
man erhålla inplanteringsvilt och
anvisningar om tillvägagångssätt.
JAKTVAPEN
De skjutvapen för jakt, som
numera användes, torde få anses som
mycket fullkomnade. De ha
under senaste halvseklet ej undergått
några betydande förändringar,
åtminstone med avseende på
konstruktionen, sedan de gamla
mynningsladdarna utbyttes mot
bak-laddningsgevär och mantelsystemet
blev allmänt på studsare. För
mindre villebråd och kort håll
användas hagelgevär, för större djur
och längre håll kulgevär och
studsare. Kombinerade äro bl. a.
dril-lingarna. Hagelgeväret är vanligen
dubbelpipigt och ofta försett med
inbyggda hanar, hammerless.
Billigare gevär finnas dock med
utanpå-liggande hanar. Även enkelpipiga
förekomma. Hagelgevär av tysk,
belgisk och engelsk tillverkning
användas även hos oss, men våra
inhemska husqvarnagevär äro fullt
jämbördiga och fylla helt våra
anspråk på goda jaktgevär. De
utländska, som nu förekomma, äro
antingen enkla och billiga eller ock
av särskilt hög kvalité och mycket
dyra. På senare år ha införts s. k.
”ober und unter”, där ena pipan
ligger ovanpå den andra. Även
finnes enkelpipiga hagelgevär
(Brow-ning, Siögren), med rekylladdning
(repeter-), avsedda för 5 skott,
men dessa få ej användas hos oss
förrän de omställts för endast 2
skott. Gevär finnas också med en
pipa för hagel och en för kula,
samt 2 pipor för hagel och en
underliggande för kula (drilling).
Kalibern angives i nummer efter
en engelsk indelning, grundad på
projektilens vikt. Den vanligaste
är kaliber 12, motsvarande 18,52
mm. Kaliber 16 (16,81 mm)
förekommer även. För sjöfågeljakt
användes förr grövre kalibrar, men
dessa äro numera förbjudna vid
jakt. Kal. 12 anses vara de mest
välskjutande. För bättre
Sammanhållning av haglen äro loppen mer
eller mindre trångborrade mot
mynningen, den vänstra pipan
vanligen mera än den högra. För
väl-skjutning är viktigt att kolven är
avpassad för skytten. Ofta blir det
fråga om snabbskott och då skall
bössan genast komma i rätt
an-läggningsläge. Detta kan man
pröva genom att fixera ett föremål
och utan att se på bössan kasta
upp den till axeln i
anläggnings-läge. Är kolven passande skall
man då automatiskt sikta på
föremålet. Siktar man under är kolven
för krokig. Siktar man över är
kolven för rak. Viktigt är även att
avtrycket är lagom avpassat. Med
ett hårdtryckt gevär kan man ej
skjuta snabba skott. Ett alltför
lätt-tryckt gevär är farligt. Förr
var det vanligt att man laddade
patroner själv. Sedan man övergått
till röksvagt krut kräves det så
stor noggrannhet med
krutmängden, att det är vanskligt med hem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
