Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbakterier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jordbakterier
863
Jordbakterier. Jordens innehåll av
bakterier kan växla från några få
tiotusental till 100—300 milj, på
1 gr jord. I torr, mullfattig och sur
jord äro jordbakterierna ej så
rikligt förekommande, men i fuktig
djup mylla och näringsrik jord
förekomma de så mycket rikligare.
I översta jordlagret hållas de också
borta genom torka och sol, men 2—
3 dm ned i jorden äro de rikligt
förekommande, ty här finna de
organisk näring, tillräckligt med luft
och lämplig fuktighet, vilket allt är
nödvändigt för deras trevnad och
förökning. Efter 3 dm djup avtager
bakteriefloran hastigt och upphör
fullständigt vid 2—3 m djup, ty
här saknas såväl näring som
lufttillträde och därjämte synes
jorden ha en viss förmåga att hålla
kvar bakterierna i övre jordlagret.
— I jorden förekommer en otalig
mängd olika arter av bakterier och
andra mikroorganismer såsom
jäst-liknande svampar, mögel- och
strålsvampar m. fl., vilka alla var
på sitt sätt bidraga till att
sönderdela växtnäringsämnena, så att
dessa kunna upptagas av
kulturväxterna.
Utan bakterier och svampar i
jorden skulle ej något högre
växtliv kunna uppstå eller
fortgå.
Äggviteämnena sönderdelas i
jorden av förruttnelsebakterier till
enklare föreningar som sedan i sin
tur omvandlas av de
ammoniakbil-dande bakterierna till ammoniak,
vilken sedan oxideras (syrsättes)
av salpeterbakterierna först till
nitrit och därefter till nitrat, s. k.
”nitrifikation”. Härigenom göres
äggvitans kväve tillgängligt för
växterna, vilka ånyo använda
nit-ratet för uppbyggande av nya
äggviteämnen. Å andra sidan
kun
na vissa bakterier vid rik tillgång
på organiska ämnen och samtidigt
brist på syre (t. ex. vid hög
fuk-tighetshalt, då jorden är dåligt
avdikad) sönderdela den bildade
salpetern genom reduktion, s. k.
”de-nitrifikation”, vilket i görligaste
mån bör förhindras. -— Andra
viktiga grupper av jordbakterier äro
de som tillhöra azotobacterarterna
samt de till amylobacter-gruppen
hörande smörsyrebakterierna, vilka
samtliga ha förmåga att upptaga
luftens fria kväve och i sina celler
omvandla detta till
bakterieäggvita, vilken sålunda tillföres jorden,
då bakterierna dö. Vidare ökas
jordens kväveförråd vid odling av
baljväxter genom
baljväxtbakteri-ernas arbete.
Det för växtodlingen så
dyrbara och eftersträvade kvävet
kan tillvaratagas genom att de
kvävesamlande bakteriernas
verksamhet gynnas.
Vid de organiska ämnenas
sönder-delning av bakterier bildas även
kolsyra, vilken löst i markvätska
har viss förmåga att sönderdela
och upplösa mineralpartiklarna i
jorden. Dessas innehåll av
växtnäring blir då tillgängligt för
växterna och bakterierna själva. Man får
nämligen komma ihåg att
jordbakterierna äro växter som leva av
samma mineralämnen som andra
växter. Fosforsyra anses ha stor
betydelse för jordbakteriernas
utveckling och trivsel. Då man
önskar ett rikt bakterieliv i
åkerjorden och därmed följande högre
bördighet böra åtgärder vidtagas
härför. Sådana äro t. ex.:
Avdik-ning, varigenom jorden bättre kan
utluftas och luckras. Fuktighet och
värme, som jämte lufttillträde äro
nödvändiga betingelser för
jordbakterierna. Den lämpligaste
vär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
