Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordmån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jordmån
897
därifrån organiska syror och sura
humuskolloider, som bildats vid
förmultningen. Ur förnan samtidigt
frigjorda baser äro ej tillräckliga
för att neutralisera dessa syror. —
Den nedsjunkande markvätskan
blir därför sur och påverkar den
underliggande mineraljordens
för-vittring så att icke blott lättlösliga
ämnen utlakas, utan även järn och
aluminium gå i lösning. Mineralens
kiselsyra lämnas däremot till
största delen kvar. Det översta
mineraljordlagret blir därför starkt
utlakat och genom järnförlusten blek-
Rostjordslagrets färg är mörkast
i den övre delen. Oftast iakttager
man en skarp gräns mot
blekjorden ovanför. Nedåt däremot
avtager färgen så småningom, och
rostjorden övergår utan skarp
gräns i den underliggande, till
synes oförändrade mineraljorden,
som kallas grunden. — En lodrät
skärning genom hela
jordmånslag-ret kallas markprofil. De olika
skikt, som man där kan urskilja
kallas vanligen horisonter, och
dessa betecknas ofta med bokstäver.
I podsolprofilen finner man
följande horisonter (se sid. 898):
V Levande växtlighet
F Förmultningsskikt eller
förna-skikt
H Humusämnesskikt eller
humifie-rat lager
A Blekjordslager eller podsolerat
skikt
B Rostjordslager eller
utfällnings-skikt stundom med skenhälla
C Grund eller oförändrat underlag
Råhumus, även kallad
mår eller hedtorv
Mineraljord
nar det till askgrå eller nästan vit
färg (”vitsand”). Det kallas därför
blek jordslagret. Av det ryska ordet
för aska, podsol, har hela
marktypen fått sitt namn. — När den
sjunkande markvätskan passerat
blekjorden, innehåller den bl. a.
små mängder av järn, aluminium
och humusämnen. I de djupare
liggande lager, som ännu ej hunnit
bli så sura, utfällas dessa ämnen
till stor del, och härigenom bildas
ett brunfärgat skikt, som kallas
rostjord (”rödsand”). Stundom
förekommer en så kraftig
utfäll-ning av järnhydrat och
humusämnen, att jordpartiklarna hopkittas
till ett sammanhängande, hårt
lager, s. k. ortsten eller skenhälla,
som med tiden kan bli mycket
svårgenomsläpplig för vatten och
därigenom förorsaka försumpning.
Utmärkande för podsolprofilen är
vidare, att maskar nästan helt
saknas, och även annat djurliv är på
grund av surheten och
näringsbristen mycket sparsamt. Olika
typer av podsol förekomma. Om
anrikningen i B-horisonten
huvudsakligen består av rostfärgat
järnhydrat, talar man om järnpodsol. Är
B-skiktet däremot brunsvart
genom humusutfällning, kallas
jordmånen humus-podsol. Övergångar
och variationer mellan dessa typer
förekomma också. På lerfattiga
grus-, sand- och mojordar utbildas
podsolens olika horisonter mest
typiskt. På lerjordar sker
utlakning-en till synes långsammare på grund
av den kraftiga buffringen, och
blekjordslagret blir vanligen
ganska obetydligt. — Att uppodla
starkt podsolerade marker till
57 — Nya Lantmannens bok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
