Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaliumpermanganat - Kalivattenglas - Kalivärde - Kalk - Kalkammonsulfat - Kalkbehov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kalivattenglas — Kalkbehov
915
des i tekniken samt i den kemiska
analysen för volymetrisk
bestämning av ämnen, vilka verka
reducerande. F.
Kalivattenglas, koncentrerad
vattenlösning av kalisilikat.
Kalivärde, se Jordanalys.
Kalk utgör benämningen på
grundämnet kalcimus (Ca) i förening
med syre (O) till kalciumoxid.
Inom jordbruket har emellertid
kalk en något vidsträcktare
betydelse och användes som benämning
för alla de basiskt reagerande
kalciumföreningar som användas för
kalkning. När dessa underkastas
kemisk analys omräknas den
härvid funna halten av kalcium till
kalciumoxid, vilket värde anges på
analysattesten. Härmed är
emellertid ej sagt att kalkmedel innehåller
kalciumoxid. Skulle dylik finnas
anges den i analysen som ”fri
kalk”. — I kalksten förekommer
kalcium huvudsakligen som
kal-ciumkarbonat (Ca CO3), i bränd
kalksten som kalciumoxid (CaO)
och i släckt kalk som
kalciumhyd-rat (Ca(OH)2). Se vidare
Kalkbehov och Kalkning. G. S.
Kalkammonsulfat är en kornad,
till färgen gråaktig, blandning av
ammoniumnitrat (H1ONO3) som
framställes av ammoniak och
salpetersyra och kalkstensmjöl.
Kalk-ammonsalpeter saluföres under
benämningarna Ljungasalpeter och
Köpingsalpeter, vilka namn
härledas av tillredningsorterna
Ljunga-verk och Köping. I
kalkammonsal-peter förefinnes kvävet till hälften
som salpeter och till hälften som
ammonium. Kvävehalten uppgår
till 15,5 % N och kalkhalten till
31 % beräknat som CaO.
Gödselmedlet förskjuter markreaktionen
något till basisk riktning, är
hyg-roskopiskt och lättlösligt i vatten.
Efter gödsling med
kalkammonsal-peter finner man ibland en del
olösta rester. Dessa innehålla
nämligen inget kväve utan bestå av
kalciumkarbonat som kan ligga
kvar olöst sedan kvävet utnyttjats
av växterna. Se vidare
Kvävegödselmedel. G. S.
Kalkbehov, se Kalk. Visserligen är
grundämnet kalcium ett för
växterna oumbärligt växtnäringsämne.
Med undantag för vitmosstorvar
innehåller våra kulturjordar
tillräckligt med kalcium för att fylla
grödornas behov härav. Kalkens
ofta utomordentliga inverkan på
jordarnas avkastningsförmåga får
därför nästan uteslutande
tillskrivas kalkens indirekta verkningar,
vilka i jordarna ge sig tillkänna i
kemiskt, fysikaliskt och biologiskt
hänseende. I kemiskt hänseende
verkar kalken, som är ett starkt
basiskt ämne, i första hand så, att
jordens för växterna ofta skadliga
kemiska surhet avtrubbas.
Syrornas ogynnsamma inverkan blir
alltså neutraliserad av kalken.
Samtidigt härmed lösliggöres en
del viktiga växtnäringsämnen i
jorden. Särskilt fosforn, som i
starkt sur eller kalkfattig jord ofta
bindes i så svårlöslig form, att den
ej helt kan tillgodogöras av
växterna, lösliggöres genom lämplig
kalktillförsel. Jordbrukets
kalkproblem är därigenom intimt
förbundet med fosforproblemet. Vid
fosforbrist aktualiseras också
frågan om kalkning mer än annars.
Kalkens gynnsamma fysikaliska
inverkan visar sig mest på de
styva lerorna, där kalken påverkar
strukturtillståndet, så att leran
blir mer lättbrukad, mer
genom-släpplig för vatten och mindre
benägen för skorpbildning. Kalkens
biologiska verkan är anknuten dels
till bakterielivet i jorden, dels till
de växter, som odlas. Utan
jordbakteriernas medverkan skulle ej
organiska ämnena, som finnas i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
